Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femtonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Men jag måste skynda på, ty min berättelse handlar
ej om Adam Strang, den skeppsbrutne sjömannen på
korallön, utan om Adam Strang, sedan kallad Yi Yong-ik,
den starke, som en gång var gunstling hos den mäktige
Yunsan, älskare och make till prinsessan Om af det
furstliga huset Min och som länge var tiggare och paria i
alla byar vid alla Cho-Sens kuster och vägar. (Åhå, där
ha vi det — Cho-Sen. Det betyder morgonfridens land.
På modernt språk kallas det Korea.)
Kom ihåg, att det var tre à fyra hundra år sedan jag
lefde som den förste hvite mannen på Raa Kooks korallö.
I dessa trakter voro fartyg sällsynta på den tiden. Jag
kunde mycket väl ha tillbragt hela mitt lif där i fred
och vällefnad under denna sol, där frost aldrig förekom,
om ej Sparwehr hade varit. Sparwehr var en holländsk
kofferdist, som trotsade de icke kartlagda hafven för att
komma till det bortre Indien. Han fann mig i stället,
och jag var allt hvad han fann.
Har jag inte sagt, att jag var en gladlynt,
guldskäggig jätte, en oansvarig pojke, som aldrig kommit till
mognad? Då Sparwehr fyllt sina vattentunnor, lämnade
jag nästan utan saknad Raa Kook och hans angenäma
land, lämnade Lei-Lei och alla hennes blomsterprydda
systrar, och med leende läppar och den välbekanta,
trefliga skeppslukten i mina näsborrar seglade jag i väg,
återigen som sjöbuss, under kapten Johannes Maartens.
En underbar färd, som gamla Sparwehr nu gjorde!
Vi voro ute på spaning efter nya länder fulla af silke
och kryddor. Vi funno i själfva verket endast febrar,
våldsam död, pestsmittade paradis, där döden och
skönheten hade benhus tillsammans. Den gamle Johannes
Maartens, som icke hade en skymt af romantik i sitt
dumma ansikte och sitt gråsprängda, klumpiga hufvud,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
