- Project Runeberg -  Tvångströjan /
193

(1916) Author: Jack London Translator: Ernst Lundquist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femtonde kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

så fullsatt i bottnen med hafssnäckor och annan smörja,
att det inte kunde reda sig. Då vi brassade henne dikt
bidevind, gungade hon upp och ner utan styrsel som en
utkastad rofva. Galioter voro snabbseglare i jämförelse
med henne. Att låta henne göra helvändning var
inte att tänka på; för att låta henne stagvända
måste alle män hjälpa till, och en half vakt gick åt.
Under sådana omständigheter råkade vi ut för en orkan,
som höll i drygt i ett par dygn, så att vi blefvo alldeles
utmattade, och så drefvo vi i land.

Det var en gråkall daggryning, och vågorna gingo höga
som berg. Det var midt i vintern, och genom den rykande
snöyran uppfångade vi här och där en skymt af den
ogästvänliga stranden, om den kunde kallas strand, så
klippig som den var. Det var bistra klippöar och
holmar i oändlighet, skumma, snötäckta bergåsar där bakom,
och öfverallt uppstående stenväggar, för branta för att
snön skulle kunna fastna, höga, utskjutande klippuddar
och spetsiga stenformationer, söndersplittrade af de
kokande vågorna.

Landet, som vi drefvo in emot, hade intet namn, och
ingen visste af, att det någonsin besökts af sjöfolk. Dess
kustlinje var endast antydd på vårt sjökort. Allt tydde
på, att dess invånare voro lika ogästvänliga som det lilla
vi kunde se af deras land.

Sparwehrs bog törnade mot en klippa. Vårt bogspröt,
som pekade mot himlen, sprang, förmasten gick
öfverbord med ett väldigt ryckande och brak af vant och stag
och föll framåt mot klippan.

Jag har alltid beundrat Johannes Maartens. En väldig
våg spolade bort oss från det höga akterdäcket, så att
vi hamnade midskepps, hvarifrån vi kämpade oss fram
föröfver till skansen. Andra följde vårt exempel. Vi


<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 04:27:55 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tvangstroj/0197.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free