- Project Runeberg -  Tvångströjan /
195

(1916) Author: Jack London Translator: Ernst Lundquist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femtonde kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


I två dagar och nätter voro vi nära att omkomma på
den där klippan, ty där fanns ingen väg hvarken upp
eller ner. Den tredje förmiddagen påträffades vi af en
fiskarebåt. Männen voro helt och hållet klädda i
smutsigt hvitt med det långa håret uppsatt i en konstig knut
på hjässan — giftermålsknuten, som jag sedan fick veta,
och äfven en lämplig tingest att gripa om med den ena
handen, medan man klantade på med den andra, då en
tvist inte längre kunde afgöras med ord.

Båten rodde tillbaka till byn för att hämta hjälp, och
de flesta byinvånarna, det mesta af deras grejor och större
delen af dagen erfordrades till att få ner oss. Det var
fattigt och eländigt folk, och deras föda var svår att
förlika sig med, till och med för en sjöbuss. Deras ris var
brunt som choklad. Hälften af agnarna var kvar jämte
diverse sopor, stickor och annan orenlighet, som ofta
tvingade en att sticka tummen och pekfingret i munnen,
medan man tuggade, för att ta ut det störande elementet.
De åto också ett slags hirs och pickles af förvånande
många ingredienser, alla ohyggligt skarpa.

Deras hus hade lerväggar och halmtak. Under
golfven gingo rör, genom hvilka köksröken letade sig väg ut
och värmde sofrummet i förbifarten. Här lågo vi och
hvilade oss i flera dagar och njöto af deras milda,
smaklösa tobak, som vi rökte ur små skålar i ändan af
meterlånga rör. Det fanns också en varm, syrlig,
mjölkliknande dryck, som endast slog åt hufvudet, då den
förtärdes i ofantliga kvantiteter. Sedan jag kolkat i mig
flera liter däraf, blef jag så drucken, att jag började
sjunga — det är ju sjöbussarnas sätt öfver hela världen.
Uppmuntrade af den lycka jag gjorde fortforo de andra
att dricka, och snart skrålade vi allesammans, föga
beaktande den nya snöstormen, som kom dånande utanför,


<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 04:18:01 2020 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tvangstroj/0199.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free