- Project Runeberg -  Tvångströjan /
198

(1916) Author: Jack London Translator: Ernst Lundquist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femtonde kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

trögtänkt och långsam i sina rörelser, och innan han visste
ordet af, öppnade en af plankorna sig som en sax och slöt
sig samman om hans hals. Då han upptäckte, hur det
var fatt, började han vråla som en tjur och rusa
omkring, så att alla måste dra sig undan för de svingande
ändarna af hans planka.

Nu blef det slagsmål af, ty det var tydligen Kwan
Yung-jins afsikt att »planka» oss allesamman. Å, vi
kämpade, med bara knytnäfvarna, med hundra soldater
och lika många byinvånare, medan Kwan Yung-jin stod
afsides med sitt siden och sitt förnäma förakt. Det var
här jag förvärfvade mig mitt namn, Yi Yong-ik, den
Starke. Långt efter det vår trupp var kufvad och
plankad, fortfor jag att kämpa. Mina knytnäfvar voro hårda
som klubbor, och jag hade både muskler och vilja att
sätta fart i dem.

Till min glädje märkte jag snart, att koreanerna ej
förstodo sig på boxning och ej hade den minsta aning om
konsten att parera. De ramlade som käglor, föllo öfver
hvarandra i högar. Men Kwan Yung-jin var den jag
helst ville komma åt, och det enda, som räddade honom,
då jag gjorde mitt utfall, var att hans drabanter
blandade sig i leken. De voro ena kräk. Jag förvandlade
dem till mos och deras sidenkläder till trasor, innan
folkmassan hann vända sig emot mig. De voro så många. De
hindrade mina stötar redan genom sin mängd; de, som
stodo bakom, sköto fram dem, som stodo framför dem.
Ett sådant manfall! Till sist lågo de där i tredubbelt
lager. Men då de tre djunkernas besättningar och de
flesta af byns invånare kastade sig öfver mig, var jag
öfvervunnen, och plankningen gick som ett intet.

»Herre Gud, hvad skall det nu bli af?» frågade
Vandervoot, en matros, då vi förts ombord på en djunk.


<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 04:18:01 2020 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tvangstroj/0202.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free