- Project Runeberg -  Tvångströjan /
205

(1916) Author: Jack London Translator: Ernst Lundquist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femtonde kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

ögonen voro dimmiga och med slappa ögonlock, läpparna
skälfde och darrade af de många olika utsväfningar,
hvaråt han hängaf sig, och dessa utsväfningar uppmuntrades,
som jag sedan fick veta, i hög grad af Yunsan, den
buddhistiske prästen, om hvilken mera sedan.

I våra matrosdräkter voro vi sjömän en brokig skara,
och brokigt var också vårt mottagande. Utrop af
förvåning öfver vårt besynnerliga utseende aflöstes af
skrattsalvor. Danserskorna trängde sig på oss, drogo omkring
med oss, gjorde oss till fångar, två eller tre af dem om
hvar och en af oss, förde omkring oss, som om vi varit
dansande björnar, och läto oss göra våra konster. Det
var naturligtvis förödmjukande, men hvad kunde vi
stackars sjömän göra? Hvad kunde gamle Johannes Maartens
göra, då en svärm af skrattande flickor omringade honom,
vred om hans näsa, nöp honom i armarna och kittlade
honom i sidan, så att han gjorde höga krumsprång? För
att slippa denna tortyr röjde Hans Amden rum och
dansade en klumpig holländsk solodans, tills hela hofvet
kiknade af skratt.

Det var förödmjukande för mig, som hade varit Kims
jämlike och kamrat i många dagar. Jag stod emot de
skrattande danserskorna. Jag tog spjärn med fötterna och
stod kapprak med korslagda armar, och hvarken nyp eller
kittlingar kunde aflocka mig ett ljud. De öfvergåfvo mig
alltså för lättare byten.

»För Guds skull, människa, sätt dig i respekt», hviskade
Hendrick Hamel, som hade vacklat fram till mig förföljd
af tre danserskor.

Det var bäst, att han hviskade, ty så snart han
öppnade munnen för att tala, stoppade de den full med
sötsaker.

»Rädda oss från dessa galenskaper», fortfor han och


<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 04:18:01 2020 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tvangstroj/0209.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free