- Project Runeberg -  Tvångströjan /
206

(1916) Author: Jack London Translator: Ernst Lundquist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femtonde kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

slängde med hufvudet för att undgå deras sötsaker. »Vi
måste visa värdighet, förstår ni, värdighet. Det här gör
oss olyckliga. De göra oss till tama husdjur, till leksaker.
Då de tröttna på oss, kasta de ut oss. Ni är på rätt
väg. Stå på er. Håll dem på afstånd. Fordra respekt,
respekt för oss alla ...»

Det sista var knappt hörbart, ty nu hade danserskorna
stoppat hans mun så full, att han inte kunde tala.

Som sagdt, jag hade vilja och oförskräckthet, och jag
rannsakade min sjömanshjärna för att hitta på någon idé.
En palatsevnuck, som kittlade mig på halsen bakifrån
med en fjäder, gaf mig ett uppslag. Jag hade redan
ådragit mig uppmärksamhet genom min högdragenhet och min
oåtkomlighet för danserskornas anfall, så att evnuckens
försök att retas med mig hade många åskådare. Jag
ändrade icke en min, gjorde icke en rörelse, förr än jag
noggrant hade tagit märke på platsen, där han stod, och hans
afstånd från mig. Utan att vända på hufvudet eller
kroppen gaf jag honom sedan ett slag i ansiktet, endast genom
att slänga armen bakåt. Min knytnäfve träffade hans kind
och käk. Det hördes en smäll, som då en spira bräckes
under en storm. Han flög i luften och hamnade på
golfvet ett långt stycke därifrån, och där låg han som en
hög.

Ingen skrattade, man hörde endast utrop af förvåning
och mummel och hviskningar: »Yi Yong-ik». Jag lade
åter armarna i kors och stod där med högdragen min.
Jag tror, att jag, Adam Strang, bland annat hade stora
anlag som aktör. Ty hör nu på, hur det gick. Jag var
nu den mest imponerande af hela vår skara. Med stolt
och föraktfull blick mötte jag oförskräckt alla ögon, som
riktades på mig, och tvingade dem att vända sig bort —
alla utom ens. Det var en ung kvinna, som jag på grund


<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 04:18:01 2020 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tvangstroj/0210.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free