- Project Runeberg -  Tvångströjan /
207

(1916) Author: Jack London Translator: Ernst Lundquist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femtonde kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

af hennes dyrbara dräkt och det halfva dussin kvinnor,
som fjäskade omkring henne, antog vara en framstående
hofdam. Det var Om, prinsessa af huset Min. Sade jag
ung? Hon var minst lika gammal som jag, trettio år,
och trots all sin mogna skönhet ännu ogift, som jag fick
veta.

Endast hon såg mig oförfäradt i ögonen, och det blef
jag, som måste vända bort mina. Det var ingen
tillrättavisning, ty det fanns hvarken trots eller fientlighet i
hennes ögon — endast begär att tjusa. Jag erkände mig
ogärna besegrad af en liten kvinna; då jag vände mig åt
sidan, fick jag åter syn på danserskornas skamliga
beteende mot mina kamrater, och detta gaf mig en
förevändning. Jag klappade i händerna som asiater göra, då de
ge en befallning.

»Låt bli det där!» dundrade jag på deras eget språk
och i den ton, som man använder till underlydande.

Å, jag hade väldiga lungor, och kunde ryta, så att det
gjorde ondt i öronen. Jag kan bedyra, att ett så
högröstadt kommando aldrig förr dånat genom den heliga
luften i kejsarens palats.

Det blef en uppståndelse i det stora rummet.
Kvinnorna blefvo förskräckta och trängde sig tillsammans
liksom för att söka skydd hos hvarandra. Danserskorna
släppte sjömännen och drogo sig tillbaka med ett skrämdt
fnitter. Endast prinsessan Om gjorde ingen rörelse, utan
fortfor att stirra in i mina ögon, som åter hade riktats
på henne.

Det uppstod en djup tystnad, som om alla väntat på en
skräckdom. Folkmassans ögon gledo skyggt fram och
tillbaka mellan kejsaren och mig. Och jag hade det
förståndet att tiga och stå där med korslagda armar,
högdragen och likgiltig.


<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 04:18:01 2020 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tvangstroj/0211.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free