Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femtonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tanken ingifvits honom af prinsessan Om? Det var en nöt,
som jag gaf Hendrik Hamel att knäcka. Själf visste
jag det inte och frågade ej efter det, ty jag lefde alltid
för stunden och öfverlämnade åt andra att göra
uträkningar och bry sin hjärna.
Jag blef också kallad till prinsessan Om och följde
en slätrakad, kattfotad evnuck genom det tysta palatsets
sidogångar till hennes våning. Hon bodde som det anstod
en prinsessa af blodet. Äfven hon hade ett palats för sig
själf med lotusdammar, där det växte skogar af
månghundraåriga träd, men som hejdats så i växten, att de
endast räckte mig till midjan. Bronsbryggor, så fina och
luftiga, att de tycktes vara byggda af juvelerare, gingo
öfver hennes liljedammar, och en bambulund skilde
hennes palats från hela det öfriga palatset.
Det gick omkring i hufvudet på mig. Fastän bara en
sjöbuss, var jag ingen klåpare i fråga om fruntimmer,
och jag förstod, att det inte bara var af tom nyfikenhet
som hon skickat efter mig. Jag hade hört talas om
kärlekshistorier mellan drottningar och män af folket, och
jag undrade nu, om det var meningen, att jag skulle
få upplefva något sådant.
Prinsessan Om gjorde ej många omständigheter. Hon
hade sina damer omkring sig, men hon frågade ej mera
efter deras närvaro, än om de varit döda ting. Jag
satt bredvid henne på mjuka mattor, som nästan gjorde
rummet till en säng, och bjöds på vin och sötsaker, som
serverades på små fotshöga bord inlagda med pärlor.
Ja, jag hade ingenting annat att göra än att se in i
hennes ögon . . . men vänta, dra inga förhastade
slutsatser. Prinsessan Om var ingen fjolla. Hon var, som sagdt,
af min egen ålder, minst trettio, och tack vare sina år
var hon lugn och behärskad. Hon visste, hvad hon ville.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
