- Project Runeberg -  Tvångströjan /
221

(1916) Author: Jack London Translator: Ernst Lundquist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femtonde kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Ebb och flod var någonting märkvärdigt i Cho-Sen.
På vår nordöstra kust var skillnaden knappt en fot. På
vår västra kust uppgick ebben ända till sextio fot.
Cho-Sen hade ingen handel, ingen köpenskap med utlandet.
Det fanns ingen trafik utmed den kusten, inga
främmande folk skickade sina fartyg dit. Det berodde på
landets isolering sedan urminnes tider. En gång hvart tionde
eller tjugonde år kommo kinesiska ambassadörer, men de
foro öfver land, rundt om Gula hafvet, genom landet
Hong-du och utför Mandarinvägen till Keijo. Denna
rundresa tog ett helt år. Ärendet var att förmå kejsaren
till den tomma ceremonien att erkänna Kinas gamla
öfverhöghet.

Men sedan Hamel länge rufvat öfver sina planer,
mognade de till handling och sköto stark fart. Cho-Sen var
ett tillräckligt Indien för honom, om han blott kunde
sköta det rätt. Han anförtrodde mig ej mycket, men då
han började manövrera för att få mig utnämnd till
amiral öfver Cho-Sens flotta af djunker och göra flera
frågor än vanligt om den kejserliga skattkammarens
förvaringsställen, kunde jag stafva och lägga ihop.

Jag hade emellertid ingen lust att lämna Cho-Sen annat
än tillsammans med prinsessan Om. Då jag för henne
antydde denna möjlighet, svarade hon mig, där hon låg i
mitt varma famntag, att jag var hennes kung och att
hon skulle följa med, hvart jag begaf mig. Det var, som
ni skall få höra, sanning, ingenting annat än sanning
hon sade.

Det var Yunsans fel, att han låtit Chong Mong-ju
lefva. Men han hade ej vågat annat. Ehuru fallen i
onåd vid hofvet, hade Chong Mong-ju varit för populär
hos prästerna i landsorten. Yunsan hade måst lägga band
på sig, och Chong Mong-ju, som skenbart lefde i butter


<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 04:18:01 2020 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tvangstroj/0225.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free