- Project Runeberg -  Tvångströjan /
225

(1916) Author: Jack London Translator: Ernst Lundquist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femtonde kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

hon ägde. Ett kejserligt dekret utfärdades och anslogs till
och med i Cho-Sens minsta byar, att jag var af
Korynsläkten och att ingen fick döda mig. Det påbjöds vidare,
att de åtta öfverlefvande sjömännen ej fingo dödas. Ej
heller skulle man få bevisa dem någon ynnest. De skulle
vara biltoga, tiggare på landsvägarna. Och det var hvad
prinsessan Om och jag blefvo, tiggare på landsvägarna.

Det blef en fyrtioårig förföljelse, ty Chong Mong-ju
hatade prinsessan Om och mig in i döden. Det värsta af
allt var, att han förunnades ett långt lif, liksom vi fingo
uthärda ett långt lifs förbannelse. Jag har redan sagt,
att prinsessan Om var en underbar kvinna. Om jag ej
i oändlighet upprepar dessa ord, kan jag ej uttala ett
rättvist omdöme om henne. Jag har hört, att en
förnäm dam en gång sade till sin älskare: »Ett tält och en
beta bröd med dig». Det var just hvad prinsessan Om
sade till mig. Och hon icke allenast sade det, hon
bekräftade sina ord med handling, ja mer än så, ty ofta
hade vi ej ens en beta bröd, och många gånger var himlen
vårt tält.

Alla mina ansträngningar att slippa tigga
omintetgjordes af Chong Mong-ju. I Song-do lefde jag på att
sälja ris till bränsle, och prinsessan Om och jag delade
en koja, som under den kalla vintern knappast var bättre
än öppna landsvägen. Men Chong Mong-ju spårade upp
mig, jag blef pryglad och plankad och utkörd på vägen.
Det var en förfärlig vinter, samma vinter då den
stackars Vandervoot frös ihjäl på Keijos gator.

I Pyeng-gang blef jag vattenbärare, ty man skall veta,
att denna gamla stad, hvars vallar voro gamla till och med
på kung Davids tid, af folket ansågs vara en kanot och
att det därför skulle vara att dränka staden, om man
gräfde en brunn innanför dess murar. Hela dagen lång


<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 04:27:55 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tvangstroj/0229.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free