- Project Runeberg -  Tvångströjan /
226

(1916) Author: Jack London Translator: Ernst Lundquist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femtonde kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

vandra alltså tusentals kulis med vattenhinkar fastokade
på sina axlar ut genom porten åt floden till och sedan
tillbaka. Jag blef en af dem, tills Chong Mong-ju
upptäckte mig och jag blef pryglad och plankad och utkörd
på vägen.

Det var alltid det samma. I det aflägsna Wiju blef
jag hundslaktare, dödade djuren offentligt utanför mitt
öppna skjul, skar sönder och upphängde de döda
kropparna till försäljning, garfvade skinnet under
fotgängarnas smutsiga fötter, sedan jag först spänt ut dem i
gatsmutsen med insidan uppåt. Men Chong Mong-ju snokade
reda på mig. Jag var färgarebiträde i Pyonhan,
guldvaskare på Kang-wuns guldfält, repslagare och
trådtvinnare i Chiksan. Jag flätade halmhattar i Padok, räfsade
hö i Wang-hai, och i Masenpo sålde jag mig till en
risodlare och gick dubbelviken och knogade på de
öfversvämmade fälten för mindre betalning än en kuli fick.
Men ingen ort var så aflägsen, att ej Chong Mong-jus
långa arm räckte dit och grep mig och afstraffade mig
och dref ut mig på tiggarestråten.

Prinsessan Om och jag sökte i två år och funno en
enda rot af bergens vilda ginseng, som af läkarna anses
så sällsynt och dyrbar, att prinsessan Om och jag kunde
ha lefvat i öfverflöd ett helt år på hvad vi fått för en
enda rot. Men då vi skulle sälja den, blefvo vi häktade,
roten konfiskerades, och jag fick mera prygel och satt
längre i plankan än någonsin.

Öfverallt aflade de vandrande medlemmarna af
Krämareskrået rapport om mig, mitt kommande och gående
och mina förehafvanden, till Chong Mong-ju i Keijo.
Endast två gånger efter mitt fall mötte jag Chong
Mong-ju ansikte mot ansikte. Den första gången var under en
vild och stormig vinternatt i Kang-wuns bergstrakter.


<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 04:18:01 2020 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tvangstroj/0230.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free