- Project Runeberg -  Tvångströjan /
227

(1916) Author: Jack London Translator: Ernst Lundquist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femtonde kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

För några sparade slantar hade prinsessan Om och jag
köpt oss sofplats i det smutsigaste och kallaste hörnet i
värdhusets enda stora rum. Vi ämnade just börja vår
tarfliga aftonmåltid af bondbönor och vild hvitlök
stufvade tillsammans med en slamsa kött af en oxe, som
måste ha dött af ålderdom, då det hördes hästtramp och
bjällerklang utanför. Dörrarna slogos upp, och in trädde
Chong Mong-ju, en personifikation af välbefinnande,
rikedom och makt, och skakade snön från sin oerhördt
dyrbara mongoliska päls. Man gjorde plats för honom och
hans många uppvaktande, och där blef rum för alla utan
trängsel. Då råkade han få se mig och prinsessan Om.

»Ohyran där borta i vrån — ut med den», befallde han.

Och hans stalldrängar slogo oss med sina piskor och
drefvo ut oss i stormen. Men vi skulle mötas en gång
till efter många år, som ni skall få höra.

Det fanns ingen räddning. Jag tilläts aldrig att
öfverskrida den norra gränsen. Aldrig fick jag lof att sätta
min fot på däcket af en sampan. Krämareskråets
medlemmar förde med sig dessa Chong Mong-jus
befallningar till hvarje by och hvarje människa i Cho-Sen. Jag
var en märkt man.

Ack ja, Cho-Sen, jag känner till alla dina landsvägar
och bergstigar, alla dina städer, den minsta af dina byar.
I fyrtio år ströfvade jag svältande omkring, och
prinsessan Om ströfvade och svälte med mig. Hvad allt ha
vi inte ätit i nödens stund! Kvarlefvor af hundkött,
ruttet och osäljbart, som kastades till oss af hånfulla
slaktare; minari, ett slags vattenkrasse, som vi plockade
i stinkande dypölar; skämda kimchi, som kunde ha
skaffat en bonde kväljningar och som luktade illa på en mils
afstånd. Ja, jag har stulit ben från hundrackor,
plockat tappade riskorn på allmänna landsvägen och under


<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 04:18:01 2020 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tvangstroj/0231.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free