- Project Runeberg -  Tvångströjan /
229

(1916) Author: Jack London Translator: Ernst Lundquist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femtonde kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

uppgift var att döda hvarje mänsklig varelse de
träffade på. På det hållet kunde vi icke söka vår räddning,
ej heller kunde vi fly sjövägen.

Under årens lopp såg man mina sju kamrater allt
oftare i Fusan. Det låg på den sydöstra kusten, där
klimatet var mildare. Dessutom låg det närmast Japan.
Öfver de smala sunden, bortom synkretsen, låg vår enda
tillflykt, Japan, som nog besöktes då och då af
europeiska skepp. Jag tycker mig ännu se dessa sju åldrande
män sitta på Fusans klippor och längta af hela sin själ
bort öfver det haf, där de aldrig mera skulle få beträda
ett däck.

Ibland kommo japanska djunker i sikte, men aldrig
höjde sig ett välbekant toppsegel från gamla Europa öfver
synranden. Åren kommo och gingo, och de sju
sjömännen och jag och prinsessan Om lämnade medelåldern
bakom oss för den begynnande ålderdomen, och vi styrde
allt oftare våra steg till Fusan. Medan åren kommo
och gingo, uraktlät än den ene än den andre att
infinna sig på den vanliga samlingsplatsen. Hans Amden
var den förste, som dog. Jacob Brinker, som var hans
följeslagare, meddelade oss den nyheten. Jacob Brinker
var den siste af de sju, och han var nära nittio år, då
han dog; han öfverlefde Tromp i knappa två år. Jag
kommer mycket väl ihåg dessa två mot slutet, utslitna och
svaga, i tiggaretrasor, med tiggareskålar, solande sig på
klipporna, berättande gamla historier och gällt kacklande
som små barn. Tromp sladdrade om och omigen om
hur Johannes Maartens och hans sjöbussar plundrade
kungarna på Tabongberget, där de lågo balsamerade i
sina gyllne kistor med en balsamerad flicka på hvardera
sidan, och hur dessa gamla storgubbar föllo samman till


<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 04:18:01 2020 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tvangstroj/0233.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free