- Project Runeberg -  Tvångströjan /
230

(1916) Author: Jack London Translator: Ernst Lundquist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femtonde kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

stoft inom en timme, medan sjömännen svuro och
svettades, då de buro på deras tunga kistor.

Gamle Johannes Maartens skulle alldeles säkert ha
kommit undan öfver Gula hafvet med sitt byte, om han
inte förvillat sig i dimman dagen därpå. Den fördömda
dimman! Det gjordes en visa därom, som jag hörde till
min afsky öfverallt i Cho-Sen, så länge jag lefde. Så
här lydde ett par rader:

»Västerlandets tjocka dimma
Rufvar öfver Wheans toppar.»


I fyrtio år var jag tiggare i Cho-Sen. Af de fjorton,
som kastats i land, var jag den ende, som lefde kvar.
Prinsessan Om var af samma kärnvirke, och vi åldrades
tillsammans. Hon var mot slutet en liten hopskrumpen,
tandlös gumma, men ännu var hon den underbara
kvinnan, och ända till slutet klappade våra hjärtan i samma
takt. För att vara en så gammal man på sjuttio år
hade jag ännu mycken styrka kvar. Mitt ansikte var
vittradt, mitt gula hår hade blifvit hvitt, mina breda axlar
hade sjunkit ihop, men ändå hade mina muskler mycket
kvar af sin styrka från sjömanstiden.

Däraf kom det sig, att jag var i stånd att göra hvad
jag nu skall berätta. Det var en vårmorgon på Fusans
klippor, helt nära landsvägen, och prinsessan Om och
jag sutto och värmde oss i solen. Vi voro klädda i våra
tiggartrasor och togo oss inte alltför ståtligt ut i
dammet, men ändå lyssnade jag hjärtligt skrattande till ett
muntert infall af prinsessan Om, då en skugga föll öfver
oss. Det var Chong Mong-jus stora palankin, buren af
åtta kulis, med ryttare framför och bakom och
beskäftiga tjänare på ömse sidor.

Två kejsare, inbördes krig, hungersnöd och ett dussin


<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 04:18:01 2020 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tvangstroj/0234.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free