- Project Runeberg -  Tvångströjan /
231

(1916) Author: Jack London Translator: Ernst Lundquist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femtonde kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

palatsrevolutioner hade kommit och gått, men ännu fanns
Chong Mong-ju kvar, ännu var han den egentlige
härskaren i Keijo. Han måste ha varit nära åttio år den där
vårmorgonen på klipporna, då han med sin giktbrutna
hand gaf tecken, att man skulle sätta ner hans bärstol,
så att han skulle få se på oss, som han hade straffat i
så lång tid.

»Nu, min kung», hviskade prinsessan Om till mig och
vände sig sedan om för att i gnällande ton tigga en
allmosa af Chong Mong-ju, som hon låtsade sig ej känna
igen.

Och jag förstod hennes tanke. Hade vi icke delat den i
fyrtio år? Och nu hade ändtligen den stund kommit, då
den skulle verkställas. Jag låtsade ej heller känna igen
min fiende, spelade eländigt ålderdomssvag och stultade
genom dammet fram till bärstolen, tiggande om en
barmhärtig allmosa.

Tjänarna ville köra bort mig, men Chong Mong-ju
förbjöd dem det med pipande, af ålderdom darrande röst.
Han reste sig på sin skälfvande armbåge och drog med
den andra darrande handen sidendraperierna mera i sär.
Hans vissnade gamla ansikte sken af förtjusning, då han
slukade oss med ögonen.

»O, min kung», sade prinsessan Om till mig i sin
gnällande tiggareton, och jag förstod, att i dessa ord låg
all hennes länge bepröfvade kärlek och tro på min
uppgift.

Och nu steg den röda vreden upp inom mig och ryckte
och slet för att bli fri. Icke underligt, att jag darrade
af ansträngningen att betvinga den. Men denna darrning
togo de lyckligtvis för ålderdomssvaghet. Jag höll fram
min tiggareskål och gnällde ännu mera jämmerligt och
plirade med ögonen för att dölja den blåa eld, som


<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 04:27:55 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tvangstroj/0235.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free