- Project Runeberg -  Tvångströjan /
235

(1916) Author: Jack London Translator: Ernst Lundquist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sextonde kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

se, hur mycket mera jag kunde stå ut med, innan jag
blef bruten.

»Han kan stå ut i tjugu dagar», sade han till
direktören i min närvaro.

»Ni är efter er tid», inföll jag. »Jag kan stå ut i
fyrtio dagar. Pytt! Jag kan stå ut i hundra, då det
är en sådan som ni, som spänner igen tröjan.» Och
ihågkommande det tålamod, hvarmed jag väntade mina
fyrtio år, innan jag fick greppet om Chong Mong-jus
strupe, tillade jag: »Ni fängelsepatrask vet inte, hvad en
karl är. Ni tro, att en man är skapad efter ert eget
ynkliga beläte. Se på mig, jag är en man. Ni ä’ klena
stackare. Jag är er öfverman. Ni kan inte aflocka mig
en jämmer. Det tycker ni är märkvärdigt, för ni vet
hur lätt ni skulle ge hals.»

Å, jag okvädade dem, kallade dem paddyngel, utskott,
helvetespack. Ty jag var öfver dem, oåtkomlig för dem.
De voro slafvar. Jag var en fri ande. Endast min kropp
låg inspärrad där i ensamcell. Jag var inte inspärrad.
Jag hade gjort mig till herre öfver kroppen, hela den
oändliga tidens rymd var min, där kunde jag ströfva
omkring, medan min stackars eländiga kropp, utan att
ens känna några smärtor, låg där i tvångströjan,
skenbart död.

Mycket af mina äfventyr, knackade jag till mina båda
kamrater. Morrell trodde, ty han hade själf gjort
bekantskap med »lilla döden». Men Oppenheimer, som var
mycket intresserad af mina berättelser, förblef dock
skeptiker till det sista. Han uttalade ett naivt och stundom
fullt allvarligt beklagande, att jag ej ägnat mig åt
romanskrifveri i stället för landtbruksvetenskap.

»Men säg mig», resonerade jag med honom», hvad
vet jag af mig själf om detta Cho-Sen? Jag kan


<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 04:18:01 2020 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tvangstroj/0239.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free