- Project Runeberg -  Tvångströjan /
239

(1916) Author: Jack London Translator: Ernst Lundquist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sextonde kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Naturligtvis måste jag svara, att jag inte visste det,
att jag inte kom ihåg detaljerna, sedan jag åter kommit
i mitt normala tillstånd. Och naturligtvis skrattade han
godmodigt åt mig och kallade mig en skojare. Men jag
kom tydligt ihåg, att jag under min Adam Stranghistoria
ofta hade spelat schack. Det förargliga var, att så snart
jag åter kom till medvetande i ensamcellen, bleknade
oviktiga och invecklade detaljer bort ur mitt minne.

Man måste komma ihåg, att jag för bekvämlighets
skull har samlat mina afbrutna och upprepade
tvångströjupplefvelser till sammanhängande och följriktiga
berättelser. Jag visste aldrig på förhand, hvart mina
ströftåg tillbaka i tiden skulle föra mig. Jag har till
exempel tjogtals olika gånger återvändt till Jesse Fancher i
vagnlägret på Bergängarna. Under en enda
tiodagarspers i tvångströjan har jag gått tillbaka från lif till lif
och ofta hoppat öfver hela serier af existenser, som jag
vid andra tillfällen har genomgått, tillbaka till
förhistoriska tider, till perioder, då civilisationen ännu ej börjat.

Jag föresatte mig alltså att, då jag nästa gång kom
tillbaka från mina Adam Strang-upplefvelser, genast
då jag återfick medvetandet koncentrera mig på de
minnen jag kunde ha fört med mig af schackspel. Jag
måste underkasta mig Oppenheimers gyckel en hel månad,
innan detta inträffade. Men så snart jag kom ur
tvångströjan och cirkulationen återtagit sin gång, började jag
knacka till honom.

Jag lärde nu Oppenheimer det schackspel, som Adam
Strang hade roat sig med i Cho-Sen för flera hundra år
sedan. Det var olikt västerlandets schack, men måste
ändå i grunden vara det samma; de kunna spåras
tillbaka till ett gemensamt ursprung, förmodligen Indien.
I stället för våra sextiofyra rutor har schackbrädet


<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 04:18:01 2020 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tvangstroj/0243.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free