- Project Runeberg -  Tvångströjan /
240

(1916) Author: Jack London Translator: Ernst Lundquist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sextonde kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

åttioen. Vi ha åtta bönder på en sida, de ha nio, och ehuru
rörelserna äro på liknande sätt begränsade, är principen
dock en annan.

I Cho-Sens spel finns det tjugu pjäser och bönder mot
våra sexton, och de äro uppställda i tre rader i stället
för två. I främsta ledet stå alltså nio bönder, i den
mellersta raden stå två pjäser, som likna våra torn, och i
den bortersta raden står kungen i midten, flankerad på
hvardera sidan af »guldmynt», »silfvermynt»,
»riddare» och »spjut». Jag vill påpeka, att det i Cho-Sens
schackspel ej finns någon drottning. En annan viktig
olikhet är, att en slagen pjäs eller bonde ej försvinner
från schackbrädet. Den blir eröfrarens egendom och
ingår sedan bland dennes trupper.

Nå, jag lärde Oppenheimer detta spel — någonting
betydligt svårare än vårt eget schackspel, som man måste
medge, då man besinnar, att pjäserna kunna tagas och
tagas tillbaka och fortfarande användas i spelet. De
ensamma cellerna äro icke uppvärmda. Det skulle vara
syndigt att försvara en fånge mot elementens bistra
angrepp. Upptagna af vårt Cho-Sens-spel glömde
Oppenheimer och jag mången ruskig dag den bitande
vinterkylan.

Men det var ej möjligt att öfvertyga honom, att jag
verkligen fört detta spel med mig till San Quentin
genom århundraden. Han vidhöll, att jag måste ha läst
om det någonstädes, och fastän jag hade glömt hvad jag
läst, fanns innehållet däraf ännu kvar i mitt minne,
färdigt att ingå i mina trancedrömmar. Han använde
sålunda psykologiens läror och termer som vapen mot
mig.

»Hvad hindrar dig från att hitta på sådant själf i
din ensamcell?» lydde hans nästa hypotes. »Har inte Ed


<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 04:18:01 2020 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tvangstroj/0244.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free