- Project Runeberg -  Tvångströjan /
243

(1916) Author: Jack London Translator: Ernst Lundquist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjuttonde kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

sattes i stånd att åter väcka mina minnen till lif, och
bland annat mindes jag den tid, då jag satt på
hästryggen och såg de spetälska botas.

Mitt namn var Ragnar Lodbrok. Jag var verkligen
en stor man. Jag var halfva hufvudet längre än romarne
i min legion. Men det var först längre fram, efter min
resa från Alexandria till Jerusalem, som jag fick befälet
öfver en legion. Det var ett händelserikt lif. Om jag i
åratal skref bok på bok, skulle jag ej kunna redogöra för
allt. Jag skall därför vara kortfattad och endast antyda
början af detta lif.

Nu är allt klart och skarpt utom själfva början. Jag
kände aldrig min mor. Man har sagt mig, att jag
föddes under en storm på ett drakskepp i Nordsjön af en
fången kvinna, efter ett sjöslag och en plundring af en
kustfästning. Jag har aldrig hört min mors namn. Hon
dog, då stormen rasade som värst. Hon hörde till
norddanskarnas folk, berättade mig gamle Lingaard. Han
talade om mycket, som jag var för ung att komma ihåg,
men litet kunde han ändå säga mig. Ett sjöslag och en
stormning, strid och plundring och brand, flykten utåt
hafvet på de långa skeppen för att slippa undan att
huggas ned på klipporna, en mördande kamp mot de iskalla,
anstormande vågorna — hvem kunde då lägga märke
till eller veta något om en främmande kvinna i hennes
sista stund, då hennes fötter utan återvändo slagit in
på dödens väg? Många dogo. Männen lade endast märke
till de lefvande kvinnorna, icke till de döda.

Skarpt inpräglade i min barndoms fantasi äro
händelserna omedelbart efter min födelse, så som de
berättades mig af gamle Lingaard. Lingaard, som var för
gammal att arbeta vid årorna, hade varit fältskär,
uppsyningsman och vårdare för fångarna, som lågo


<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 04:18:01 2020 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tvangstroj/0247.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free