- Project Runeberg -  Tvångströjan /
245

(1916) Author: Jack London Translator: Ernst Lundquist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjuttonde kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


»Pysslingen är törstig. Låt honom dricka.»

Och därmed körde han ner mitt hufvud i mjödstånkan.
Och jag skulle väl ha drunknat i denna männens dryck
— jag, som aldrig fått göra bekantskap med min mors
bröst under den korta stund jag hade lefvat —, om
inte Lingaard hade varit. Men då han ryckte upp mig
ur mjödet, slog Tostig Lodbrok omkull honom i sitt
raseri. Vi ramlade omkull på däcket, och de stora
björnhundarna, som tillfångatagits under den nyss utkämpade
striden med norddanskarna, kastade sig öfver oss.

»Hoho!» skrek Tostig Lodbrok, då den gamle
mannen och jag och vargskinnet angrepos af hundarna.

Men Lingaard reste sig upp, räddade mig, men lämnade
vargskinnet i sticket åt hundarna.

Tostig Lodbrok afslutade sin måltid och betraktade
mig, medan Lingaard hade bättre förstånd än att tigga
om skonsamhet, där ingen skonsamhet fanns.

»En sådan tummeliten!» sade Tostig. »Vid Odin,
norddanskarnas kvinnor äro ett ynkligt släkte. De föda
dvärgar, inte män! Hvad duger den där tingesten till? Han
kommer aldrig att bli en man. Hör på, Lingaard, låt
honom växa upp till munskänk i Brunanbuhr. Och håll
ett öga på hundarna, så att de inte af misstag slafsa
honom i sig bland de andra köttslamsorna från bordet.»

Ingen kvinna tog vård om mig. Gamle Lingaard var
min sköterska, och min barnkammare var gungande däck
och männens tramp och stamp i strid eller storm. Hur
jag kunde öfverlefva min ynkliga barndom, det vete
Gud. Jag måste ha blifvit född som en varelse af järn
i en järnålder, ty lefva gjorde jag, och jag beslog Tostig
med osanning, då han spått, att jag skulle bli en dvärg.
Jag växte högre än alla bägare och stånkor, och snart
kunde han ej doppa mig till hälften i sitt mjöd. Det var

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 04:18:01 2020 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tvangstroj/0249.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free