- Project Runeberg -  Tvångströjan /
246

(1916) Author: Jack London Translator: Ernst Lundquist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjuttonde kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

annars ett af hans käraste påhitt. Det var ett slags rå
humor, som han ansåg för ett utslag af fin kvickhet.

Mina första minnen äro Tostig Lodbroks drakskepp och
kämpar och Brunanbuhrs festsal, då våra båtar lågo
uppdragna på stranden af den frusna fjorden. Ty jag blef
munskänk, och bland mina tidigaste minnen är att jag
tultade med Guthlafs vinfyllda skalle upp till den öfre
bordsändan, där Tostig satt och skränade upp mot
takbjälkarna. Allesamman voro som galna, men det tycktes
mig vara det normala sättet att lefva, ty jag kände ju
ej till något annat. De voro snara till vrede och
slagsmål. Deras tankar voro vilda, likaså deras sätt att äta
och dricka. Och jag blef lik dem. Hurudan skulle jag
väl annars ha blifvit, jag som var munskänksgosse bland
dessa skränande drinkare och dessa skalder, som sjöngo
om Hialli och den tappre Hogni och Niflungens guld
och Gudruns hämnd på Atli, då hon gaf honom hans
och hennes barns hjärtan att äta, medan striden sopade
bänkarna tomma, ref ner de från söderns kuster röfvade
bonaderna och beströdde festsalens golf med lik.

Å, jag hade också ett anlag för raseri, väl närdt i en
sådan skola. Jag var endast åtta år, då jag visade
tänderna vid ett dryckeslag mellan Brunanbuhrs män och
jutarna, hvilka kommo som vänner med sin jarl Agard
på hans tre långskepp. Jag stod bakom Tostig Lodbrok
och höll Guthlafs skalle, som ångade och doftade af det
heta, kryddade vinet. Och jag väntade på att Tostig
skulle få ösa ur sig sina vilda smädelser mot de
norddanska männen. Men ännu rasade han och ännu
väntade jag, men så hämtade han andan för att lika
ursinnigt anfalla de norddanska kvinnorna. Då kom jag ihåg
min norddanska mor, och raseriet lågade rödt i mina
ögon, och jag slog till honom med Guthlafs skalle, så

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 04:18:01 2020 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tvangstroj/0250.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free