- Project Runeberg -  Tvångströjan /
257

(1916) Author: Jack London Translator: Ernst Lundquist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjuttonde kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

fantasteriet i Jerusalem. Åtminstone var hon, enligt hvad
jag sedan fick veta, alldeles för benägen för sådant. Hon
var utmärglad, liksom härjad af feber. Hennes hud satt
stramt åt. Jag tyckte mig nästan kunna se tvärsigenom
hennes händer, om hon höll dem mellan mig och
dagsljuset. Hon var en god människa, men i hög grad
nervös och ibland inbillningssjuk beträffande tecken och
förebud. Det var ej fritt för, att hon såg syner och hörde
röster. Jag för min del hade intet öfverseende med sådana
dumheter. Men hon var en god varelse, och det fanns
intet ondt i hennes hjärta. — —




Jag företog en resa på uppdrag af Tiberius, och det
gjorde, att jag tyvärr såg mycket litet till Mirjam. Då
jag kom tilltillbaka från Antipas’ hof, hade hon farit till
Philippi hof i Batanæa, där hennes syster var. Jag var
nu åter i Jerusalem, och fastän det alls icke var
nödvändigt för mig att uppvakta Philippius, som
visserligen var en vekling, men trogen romarnas vilja, reste
jag till Batanæa i hopp att träffa Mirjam.

Sedan for jag till Idumæa. Jag reste också till
Syrien på befallning af Sulpicius Quirinus, hvilken som
kejserlig legat var nyfiken att af min egen mun få höra
litet om förhållandena i Jerusalem. Under dessa mina
många resor hade jag tillfälle att iakttaga de underliga
judarna, som voro så vanvettigt intresserade af sin gud.
Det var det utmärkande för dem. De nöjde sig ej med att
öfverlämna sådant åt prästerna, utan de förvandlade sig
själfva till präster och predikade, hvarhelst de kunde
finna en åhörare. Och åhörare hade de i massor.

De uppgåfvo sin sysselsättning för att vandra omkring
i landet som tiggare, disputerande och käbblande med
rabbinerna och talmudisterna i synagogorna och templens

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 04:18:01 2020 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tvangstroj/0261.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free