Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjuttonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
269
Jag skakade på hufmdet.
»Sanhedrin har ingen rättighet...»
»Pilatus har ingenting emot, att det tar sig denna
rättighet.»
»Men det är en kvistig juridisk fråga», envisades
jag, »och vi vet, hurudana romarna äro i sådana fall.»
»Då skall Hanan undvika alla tvistigheter», smålog
hon, »genom att tvinga Pilatus att korsfästa honom. I
alla händelser hlir det bra.»
En rörelse bland folkmassan trängde nu våra hästar
framåt. En af fanatikerna hade fallit omkull, och jag
kände min häst stryka baklänges och trampa på honom,
jag hörde mannen skrika, och alla de omkringstående
uppgåfvo hotfulla rop. Men jag vände på hufvudet och
sade till Mirjam:
»Du är hård mot en man, som, efter hvad du själf
säger, det inte finns något ondt i.»
»Jag är hård mot det onda, som skall bli följden, om
han får lefva», svarade hon.
Jag kunde knappt uppfatta hennes ord, ty en man
sprang fram, grep tyglarna och mitt ben och försökte
dra ner mig från hästen. Jag lutade mig fram och slog
honom i ansiktet med min flata hand. Min hand täckte
hela hans ansikte, och jag inlade en väldig styrka i
slaget. Jerusalems invånare äro ej vana vid så kraftiga
örfilar. Jag har sedan undrat många gånger, om jag
bröt nacken af karlen.
Nästa gång jag träffade Mirjam var följande dag.
Jag mötte henne på gården till Pilati palats. Hon såg ut,
som om hon gått i sömnen. Hennes ögon sågo mig
knappast. Hon kände knappt igen mig. Hon var så
besynnerlig, hennes ögon voro så omtöcknade och fjärrskå-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
