Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjuttonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
279
att väcka mina tankar, som kanske slumrade. Hon
skakade mig, så att mitt harnesk skramlade.
»Tala, Lodbrok, tala!» befallde hon. »Du är stark ocli
oförskräckt. Du är en man. Jag vet, att du föraktar
den pöbel, som ville döda honom. Du, du ensam kan
rädda honom. Du behöfver bara säga ett ord, och det
är gjordt, och jag skall älska dig i hela lifvet för hvad
du nu gor.»
»Jag är romare», sade jag långsamt, och jag visste
mycket väl, att jag med de orden uppgaf alla mina
förhoppningar på henne.
»Du är Tiberii slaf, Eoms hund», utbrast hon
häftigt, »men du är inte skyldig Eom någonting, ty du är
ingen romare. Ni guldhåriga jättar från norden äro inte
romare.»
»Eomarne äro äldre bröder till oss ungdomar från
norden», svarade jag. »Jag bär också Eoms harnesk och
äter Eoms bröd.» Jag tilläde saktmodigt: »Men hvar-
för allt detta bråk för en enda mans lif? Alla
människor måste dö. Det är så enkelt och lätt att dö. I dag
eller om hundra år, det är likgiltigt. Alla äro vi säkra
på, att samma slut väntar oss.»
Hon skalf i mina armar af lidelsefullt begär att rädda
honom, och hon utbrast häftigt:
»Du förstår inte, Lodbrok. Detta är ingen vanlig man.
Han är en man över alla män, säger jag dig — en
lefvande Gud, inte en människa, utan en varelse för mer än
alla människor.»
Jag slöt henne hårdt intill mig och visste, att jag
afstod från all hennes ljufva kvinnlighet, i det jag sade:
»Vi äro man och kvinna, du och jag. Vårt lif är af
denna världen. Allt det där om en annan värld är en
galenskap. Låt dessa galna drömmare gå dit deras dröm-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
