- Project Runeberg -  Tvångströjan /
291

(1916) Author: Jack London Translator: Ernst Lundquist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nittonde kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

291

väntade. Jag visste, att om vi alis skulle bli räddade,
var det i storbåten. Ingen kunde simma i så iskallt
vatten. Och ingen tunnklädd människa kunde lefva länge
i den öppna båten. Jag visste också, hur lång tid det
skulle ta att fira ner båten.

Vid skenet af den vildt svängande taklampan och under
larmet på däck och ropen: »Hon sjunker!» började jag
ta fram lämpliga kläder ur min sjömanskista.. Jag
undersökte också mina kamraters kistor, efter de aldrig
mera skulle komma att ha någon nytta af dem. Jag
arbetade fort och lugnt och tog endast de varmaste och
solidaste klädesplaggen. Jag tog på mig de fyra bästa
ylleskjortor, som funnos i skansen, tre par byxor och
tre par tjocka ullstrumpor. Sålunda inbyltade voro mina
fötter så stora, att jag ej kunde få ner dem i mina egna
präktiga stöflar. Jag drog i stället på mig Nicholas
Wiltons nya stöflar, hvilka voro större och till och med
bastantare än mina. Jag tog också på mig Jeremy Nalors
kavaj utanpå min egen, och utanpå alltsammans tog jag
Seth Eichards tjocka vaxduksrock, som jag kom ihåg
att han hade oljat helt nyligen.

Två par tjocka vantar, John Roberts yllehalsduk, som
hans mor hade stickat åt honom, och Joseph Daves’
bäf-vermössa utanpå min egen, båda med örlappar och
nack-skärm, kompletterade min utrustning. Ropen, att
briggen höll på att sjunka, fördubblades, men jag stannade
ännu en minut för att fylla mina fickor med all den
tuggtobak jag kunde komma öfver. Sedan sprang jag
upp på däck, inte ett ögonblick för tidigt.

Månen, som bröt fram i en springa i molnen, lyste
på en hemsk och vild tafla. Öfverallt förstörelse,
Öfverallt is. Seglen, tacklet och den ännu stående stormastens
spiror voro fransade med ispiggar, och det kom öfver

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 04:18:01 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tvangstroj/0295.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free