- Project Runeberg -  Tvångströjan /
293

(1916) Author: Jack London Translator: Ernst Lundquist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nittonde kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

293

finna sig i akterrummet under de tvistigheter, som
säkerligen skulle uppstå under de följande dagarna.

I akterrummet voro styrmannen, Walter Drake,
fältskären, Arnold Bentham, Aaron Northrup och kapten
Nicholl, som styrde. Fältskären lutade sig öfver
North-rup, som låg på bottnen och stönade. Han hade ej haft
tur med sitt illa beräknade hopp, ty han hade brutit
högra benet vid höftleden.

Men man hade ej mycket tid att ägna honom, ty vi
arbetade i hög sjö mellan de båda isblocken, som rusade
emot hvarandra. Nicholas Wilton vid akteråran hade
ondt om rum, så att jag stufvade 0111 provianten bättre
och lade 111ig på knä framför honom för att skjuta på
åran med hela min tyngd. I fören såg jag John Roberts
knoga med föråran. Arthur Haskins och skeppsgossen,
Benny Hardwater, stodo bakom och hjälpte honom allt
livad de orkade. Alla voro så ifriga att hjälpa till, att
mer än en gick i vägen och hindrade roddarnas rörelser.

Faran var öfverhängande, men vi hunno undan en
sträcka af hundra meter, så att jag kunde vända på
hufvudet och åse Negociators bedröfliga undergång. Hon
kom i klämman och prässades mellan isbergen, som en
pojke klämmer ett plommon mellan tummen och
pekfingret. Under stormens och vattnets dån hörde vi
ingenting, ehuru kraschandet af briggens bastanta refben och
däcksplankor måste ha varit tillräckligt starkt för att
väcka en hel by under en stilla natt.

Tyst och lätt böjdes briggens sidor tillsammans,
däcket sköt upp, och de krossade spillrorna yrde ner och
försvunno, och på den fläck, där fartyget legat, törnade
nu de bägge isbergen samman. Jag beklagade
förstörelsen af denna skyddshamn mot elementen, men var på

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 04:18:01 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tvangstroj/0297.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free