- Project Runeberg -  Tvångströjan /
299

(1916) Author: Jack London Translator: Ernst Lundquist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nittonde kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

299

ansikte. Alla tre voro vi troende kristna, och vi togo
för vana att hålla hön hvarje dag, innan vi delade ut
matransonerna. Och livar och en af oss bad ofta och
länge tyst för sig själf.

Vid slutet af januari var vår proviant nästan slut.
Fläsket var alldeles uppätet, och vi använde tinan till
att samla upp och förvara regnvatten i. Det var inte många
kilo oxkött kvar. Och under alla de nio veckorna i öppen
båt hade vi ej hissat någon nödsignal eller haft land i
sikte. Kapten Nicholl erkände öppet, att han efter dessa
sextiotre dagar — på höft beräknat — ej hade en aning
om, hvar vi voro.

Den tjugonde februari förtärde vi den sista biten. Jag
hoppar helst öfver mycket, som hände under de följande
åtta dagarna. Jag skall endast flyktigt beröra vissa
händelser, som antyda hurudana mina kamrater voro. Yi
hade svält så länge, att vi ej hade några krafter att dra
på, då provianten tog slut, och vår svaghet tilltog med
hotande fart.

Den tjugufjärde februari af handlade vi lugnt vår
ställning. Yi voro tre duktiga karlar, fulla af lif och
uthållighet, och vi ville ej dö. Ingen af oss hade lust att
offra sig för de andra två. Men vi voro eniga
beträffande tre saker: vi måste ha mat; vi måste afgöra saken
genom lottdragning; och vi skulle dra lott följande
morgon, om det ej var någon vind.

Följande morgon var det vind, inte mycket, men så
pass, att vi kunde hasa oss fram två knop nordlig kurs.
Den tjugusjätte och tjugusjunde hade vi ungefär lika
mycket vind. Vi voro förfärligt matta, men vi stodo
fast vid vårt beslut och fortsatte vår färd.

Men på morgonen den tjuguåttonde visste vi, att tiden
var inne. Storbåten rullade slappt på ett öde och vind-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 04:18:01 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tvangstroj/0303.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free