- Project Runeberg -  Tvångströjan /
300

(1916) Author: Jack London Translator: Ernst Lundquist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nittonde kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

300

löst haf, och clcn jämngråa himlen löfvade ingen vind.
Jag skar tre lika stora tygbitar ur min kavaj. I varpen
på den ena fanns en brun tråd. Den, som drog den,
förlorade. Sedan lade jag de tre lotterna i min hatt och
betäckte den med kapten Nicholls hatt.

Allt var redo, men vi dröjde ännu en stund, medan
vi bådo tyst och länge, ty vi visste, att Vår herre skulle
afgöra. Jag var inte omedveten om min egen redbarhet
och mitt eget värde, men jag kände också till mina
kamraters redbarhet och värde, så att det förvånade mig hur Gud
kunde afgöra en så kinkig fråga, där chanserna vägde
så jämt.

Kaptenen drog först, som det ju var både hans
rättighet och hans plikt. Sedan han stuckit sin hand ner
i hatten, stod han stilla en stund med slutna ögon, och
hans läppar rörde sig till en sista bön. Och han drog en
nit. Det var rätt — ett rättvist afgörande, det måste
jag erkänna för mig själf; ty jag hade bra reda på
kapten Nicliolls lif, och jag visste, att han var hederlig,
ärlig och gudfruktig.

Återstodo således fältskären och jag. Det skulle bli
endera, och enligt rangordningen ombord var det nu
hans tur att dra. Åter bådo vi. Under bönen försökte
jag kasta en blick tillbaka på mitt lif och göra ett raskt
öfverslag af mitt eget värde eller brist på värde.

Jag höll hatten i mitt knä med kapten Nic-holls hatt
öfver den. Fältskären stack ner sin hand och trefvade
omkring litet först, medan jag undrade, om man kunde
känna den där bruna tråden, om man kunde skilja den
från den öfriga väfven.

Till sist drog han upp sin hand. Den bruna tråden
fanns i hans tygstycke. Jag blef genast mycket ödmjuk
och tacksam för Guds nåd, och jag beslöt att hädanefter

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 04:18:01 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tvangstroj/0304.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free