- Project Runeberg -  Tvångströjan /
303

(1916) Author: Jack London Translator: Ernst Lundquist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nittonde kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

303

svaga händer på den. Vi träffade en öfverenskommelse,
och liksom kapten Nicholl dragit den första lotten på
grund af sin ställning, fick han nu öfverta den första
rortörnen. Sedan turade vi om alla tre hvar femtonde
minut. Vi voro mycket matta, och vi orkade ej med
längre arbetstid.

Midt på eftermiddagen började sjögången bli hotande.
Om vår belägenhet ej varit så förtviflad, skulle vi ha
låtit båten falla undan och drifva för ett extemporeradt
nödankare bestående af masten och seglet. Om vi tagit
oss för att köra upp mot dessa väldiga vågor, skulle
båten ha kapsejsat många gånger om.

Flera gånger på eftermiddagen bad Arnold Bentham
oss att för vår egen skull fälla nödankare. Han visste,
att vi fortforo att segla vidare endast i hopp, att
lott-dragningsdomen ej skulle behöfva gå i verkställighet.
Han var en ädel man. Det var också kapten Nicholl,
hvars kalla ögon hade krympt ihop till ett par stålblå
prickar. Och hur kunde jag vara mindre ädel i så ädelt
sällskap? Upprepade gånger under denna långa farliga
eftermiddag tackade jag Gud för den nåden att ha fått
lära känna två sådana män. Gud och det rätta hade tagit
sin boning i dem, och hurudant mitt stackars öde än blef,
kunde jag endast känna mig rikt belönad genom ett
sådant kamratskap. Liksom de ville jag ej dö, men var
ej rädd för att dö. Det tvifvel, jag i början hyst mot
dessa män, var för längesedan skingradt. Skolan var
hård, och männen voro hårda, men det var ädla
människor, Guds eget folk. —

Jag var den förste, som gjorde upptäckten. Arnold
Bentham, som satt sig in i, att han skulle dö, och
kapten Nicholl, som nästan gjort det samma, lågo och
rullade som lik på båtens botten, och jag satt vid styret,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 04:18:01 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tvangstroj/0307.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free