- Project Runeberg -  Tvångströjan /
305

(1916) Author: Jack London Translator: Ernst Lundquist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nittonde kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

305

Jag stod upprätt, visste, att jag var räddad, och jag
tackade Gud, där jag stod på vacklande ben. Båten var
redan sönderslagen i tusen bitar. Och ehuru jag ej såg
dera, kunde jag föreställa mig, hur ohyggligt kapten
Nicholls och Arnold Benthams kroppar blifvit krossade.
Jag såg en åra vid brädden af skummet, och med en
viss fara drog jag den i land. Sedan föll jag på knä
och visste, att jag skulle svimma. Men innan jag
förlorade sansen, släpade jag mig med sjömannens instinkt
upp mellan de hvassa klipporna, och där svimmade jag
slutligen på ett ställe, där hafvet ej kunde nå mig.

Den natten var jag nästan död; för det mesta låg
jag i dvala och hade endast då och då ett dunkelt
medvetande af, hur kallt och fuktigt det var. På
morgonen vaknade jag häpen och förskräckt. Icke en planta,
icke ett grässtrå växte på detta nakna klipputsprång från
hafvets botten. Det var endast en sammangyttrad hop
af klippor, en kvarts mil bred och en half mil lång.
Jag kunde ej upptäcka någonting, som kunde
tillfredsställa den utmattade kroppens kraf. Jag försmäktade af
törst, men där fanns intet sötvatten. Förgäfves
slickade jag hvarje remna eller fördjupning i klipporna, så
att mina läppar blefvo såriga. Sjögångens skum hade så
fullständigt insvept hela ön, att hvarenda spricka där
var fylld med salt hafsvatten.

Ingenting fanns kvar af båten, ej ens en spillra, som
visade, att där hade funnits en båt. Allt hvad jag ägde
var mina kläder, min bastanta knif och åran, som jag
hade räddat. Stormen hade bedarrat, och hela den dagen
kröp jag omkring för att förgäfves söka vatten, reste
mig och föll, tills knän och händer blödde.

Om natten tog jag, närmare döden än någonsin, skydd
mot blåsten bakom en klippa. En stark regnskur vållade

20 — Tvångströjan.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 04:18:01 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tvangstroj/0309.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free