- Project Runeberg -  Tvångströjan /
307

(1916) Author: Jack London Translator: Ernst Lundquist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nittonde kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

307

kände mig tack vare denna mängd af salthaltigt vatten.
Och ingen stor köpman, hvars alla fartyg återkommit
från lyckosamma resor och som hade sina magasin och
sina kassaskåp fyllda, kunde ha känt sig så rik som jag,
då jag upptäckte kroppen af en säl, som varit död i
flera dagar, uppkastad på klipporna. Jag underlät ej
heller att först tacka Gud på mina knän för detta bevis
på hans aldrig tröttnande godhet. Den saken hade jag
klar för mig: Gud hade inte velat, att jag skulle dö.

Det hade från första början inte varit hans af sikt.

Jag kände till min mages försvagade tillstånd, och
jag åt sparsamt i medvetande af, att min naturliga
glupskhet alldeles säkert skulle ha tagit lifvet af mig, om
jag gifvit efter för den. Aldrig hade jag ätit något så
läckert, och jag måste tillstå, att jag grät af glädje, då
jag betraktade det ruttna aset.

Mitt hjärta började åter klappa starkt af hopp. Jag
gömde sorgfälligt hvad isom blef kvar af sälkroppen.
Jag betäckte omsorgsfullt mina klippcisterner med flata
stenar, så att solstrålarna ej skulle komma den dyrbara
vätskan att dunsta bort, och för att skydda den mot det
flygande hafsskummet, om det plötsligt blåst upp en
storm om natten. Jag samlade också litet sjögräs och
torkade det i solskenet för att min stackars kropp ej
skulle behöfva ligga så hårdt på den skrofliga klippan.
Och mina kläder voro torra — för första gången på flera
dagar, så att jag sof tungt af utmattning och under
påverkan af de återvändande krafterna.

Då jag vaknade till en ny dag, var jag en ny
människa. Att solen var borta, kom mig ej att fälla modet,
och jag skulle snart komma underfund med, att Gud,
som ej glömt mig, medan jag sof, hade nya, underbara
välgärningar i beredskap åt mig. Jag trodde sannerli-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 04:18:01 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tvangstroj/0311.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free