- Project Runeberg -  Tvångströjan /
312

(1916) Author: Jack London Translator: Ernst Lundquist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nittonde kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

312

Ehuru beröfvad mina medmänniskors sällskap och
lifvets bekvämligheter, kunde jag ej t}-eka annat än att
min ensliga belägenhet ändå var förenad med vissa
fördelar. Jag var obestridd ägare af hela ön, hur liten den
var. Ingen — om icke hafvets amfibier — skulle väl
någonsin göra mig besittningen stridig. Eftersom ön
var nästan otillgänglig, stördes ej min hvila om natten
af en ständig oro för att människoätare eller rof djur
skulle angripa mig. Om och omigen . tackade jag Gud
på mina knän för dessa mångahanda välgärningar.

Men människan är en underlig och oberäknelig varelse.
Jag, som ej begärt mera af Guds nåd än rutten föda
och tillräckligt med vatten, inte alltför salthaltigt, hade
nu knappast blifvit välsignad med öfverflöd på salt kött
och sötvatten, förr än jag började bli missnöjd med min
lott. Jag började längta efter eld och kokt mat. Jag
ertappade oupphörligt mig själf med att längta efter
vissa goda saker, som hörde till den dagliga kosten i
mitt hem i Elkton. Hur jag än kämpade emot, segrade
min fantasi öfver min vilja och frossade i vakna
drömmar om alla de läckerheter jag hade ätit förr och som
jag skulle äta, om jag någonsin blef räddad från mitt
eremitlif.

Det var väl den gamle Adam hos mig — arfvet efter
urfadern, som var den förste upprorsmannen mot Guds
bud. Människan är så underlig, alltid omättlig, alltid
otillfredsställd, aldrig i fred med Gud eller sig själf;
hennes dagar äro fulla af oro och fåfänga sträfvanden,
hennes nätter äro ett kaos af tystna drömmar och onda
önskningar. Ja, jag plågades också mycket af mitt
begär efter tobak. Min sömn var ofta en tortyr, ty det
var då som mina önskningar fingo fritt spelrum; tusen
gånger drömde jag, att jag rådde om många tunnor

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 04:18:01 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tvangstroj/0316.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free