- Project Runeberg -  Tvångströjan /
314

(1916) Author: Jack London Translator: Ernst Lundquist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nittonde kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

314

så att aderton månader därefter var höjden af mitt
monument femtio fot öfver öns höjdpunkt. Det var intet
Babels ton. Det tjänade två ändamål. Det gaf mig en
utsiktspunkt, hvarifrån jag kunde spana ut öfver
oceanen efter fartyg, och ökade sannolikheten för att min ö
skulle kunna upptäckas af en sjömans sorglöst irrande
blick. Och det höll mig frisk till kropp och själ. Då
mina händer aldrig voro sysslolösa, hade Satan endast få
utsikter på denna ö. Han ansatte mig blott i mina
drömmar, hufvudsakligen med syner af olika maträtter och
inbillade njutningar af den gemena ört, som kallas
tobak.

Den adertonde juni det sjätte året af min vistelse på
011 fick jag syn på ett segel. Men det gick alldeles för
långt nere i lä för att kunna upptäcka mig. I stället för
att bereda mig en missräkning skänkte blotta åsynen af
detta segel mig den lifligaste tillfredsställelse. Det
öfvertygade mig 0111 en sak, som jag förut till en viss grad
hade betviflat: att dessa farleder stundom besöktes af
sjöfarande.

På det ställe, där sälarna kröpo upp ur hafvet, byggde
jag en bred gång af låga stenmurar, som smalnade af
till en arf de sac, där jag med lätthet kunde döda de sälar,
som kommit in där, utan att skrämma deras kamrater
utanför och utan att någon sårad eller förskräckt säl
kunde komma undan och sprida oro bland de andra. Sju
månader gingo åt till detta byggnadsföretag.

Medan tiden gick, blef jag allt mera nöjd med min
lott, och djäfvulen kom allt mer och mer sällan under
min sömn för att fresta den gamle Adam inom mig med
syndiga syner af tobak och läckra rätter. Jag fortfor att
äta mitt sälkött och anse det godt och dricka det söta
regnvattnet, hvaraf jag alltid hade fullt upp, och vara

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 04:18:01 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tvangstroj/0318.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free