- Project Runeberg -  Tvångströjan /
316

(1916) Author: Jack London Translator: Ernst Lundquist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nittonde kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

316

tilltagande sydvästlig blåst, som vid elfvatiden hade
stegrats till en orkan åtföljd af oupphörliga åskskrällar och
de skarpaste blixtar jag någonsin har sett.

Jag var inte utan en viss oro för öns räkning.
Hafvet spolade öfver den helt och hållet, utom toppen af min
pyramid. Där klamrade jag mig fast, nästan ihjälpiskad
och kväfd af skum och blåst. Jag insåg nu, att mitt lif
endast räddats tack vare min omtänksamhet att uppföra
pyramiden och sålunda fördubbla öns höjd.

På morgonen hade jag stora skäl att vara tacksam.
Allt mitt sparade regnvatten hade blifvit salt utom i det
största kärlet, som stått skyddadt i lä för pyramiden.
Jag visste, att jag med den största sparsamhet skulle
ha tillräckligt med dricksvatten, tills nästa regnperiod
inträffade. Min koja var alldeles renspolad af sjöarna,
och af mitt stora köttförråd återstod endast en mindre
kvantitet, och den var alldeles fördärfvad. Jag fann
emellertid till min angenäma öfverraskning klipporna ymnigt
beströdda med ett slags fisk, som närmast liknade röding.
Jag samlade upp ej mindre än två hundra nitton, som
jag rensade och torkade i solen som torsk. Denna
välkomna ändring i dieten blef icke utan följder. Jag
gjorde mig skyldig till frosseri, och hela den följande
natten låg jag i dödens käftar.

Det sjunde året af min vistelse på ön, också i mars
månad, inträffade åter en sådan våldsam storm. Till
min förvåning fann jag sedan en ofantlig död hval, som
spolats högt upp af vågorna och låg där på det torra. Döm
om min glädje, då jag i den stora fiskens buk fann en
harpun af den vanliga sorten med några famnar af en
ny lina.

Det gaf nytt lif åt mina förhoppningar, att jag till
sist skulle komma i tillfälle att lämna den öde ön. Dessa

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 04:18:01 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tvangstroj/0320.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free