- Project Runeberg -  Tvångströjan /
317

(1916) Author: Jack London Translator: Ernst Lundquist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nittonde kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

317

farvatten besöktes utan tvifvel af hvalfångare, och om
jag blott inte fällde modet, skulle jag nog bli räddad
förr eller senare. I sju år hade jag lefvat på sälkött, och
vid åsynen af denna massa friskt och saftigt hvalkött föll
jag offer för min svaghet och åt sådana kvantiteter,
att jag återigen var nära döden. Men allt detta, både
denna sista historia och händelsen med rödfisken,
berodde dock endast på, att min mage var så ovan vid
denna föda, sedan den hade lärt sig att finna sig väl
af sälkött och ingenting annat än sälkött.

Denna enda hval gaf mig proviant för mer än ett
år. Jag lät solen smälta späcket i mina stenkärl, och
i denna olja tillsatt med salt doppade jag sedan med
välbehag mina sälköttbitar, då jag åt middag. Af mina
dyrbara skjorttrasor förfärdigade jag vekar, så att jag
kunde tända ljus i mörkret, hvarvid jag använde
harpu-nen som stål och en sten som flinta. Men detta var
ju egentligen onödigt, och jag slog det snart ur hågen.
Jag behöfde intet ljus, då Vår herres mörker bredde
ut sig, ty jag hade tränat mig till att sofva från solens
nedgång till dess uppgång, vinter och sommar.

Jag, Darrell Standing, kan ej låta bli att afbryta
denna berätelse om >en föregående tillvaro för att
ned-skrifva en af mina egna reflexioner. Eftersom den
mänskliga individen är en växande varelse, summan af alla
föregående existenser tillsammanstagna, hur var det då
möjligt för direktör Atherton att förinta min själ genom
tortyren i den ensamma cellen? Jag är ett fortlefvande
väsen, en byggnad uppförd så småningom under gångna
tidsåldrar — och hvilken forntid hade jag icke! Hvad
voro tio dagar och nätter i tvångströjan för mig? För
mig, som en gång hade varit Daniel Foss och i åtta års

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 04:27:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tvangstroj/0321.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free