- Project Runeberg -  Tvångströjan /
328

(1916) Author: Jack London Translator: Ernst Lundquist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tjugonde kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

328

som bibehåller sig och förblir vid lif. Jag har ingen
aktning för dem, som dyrka materien. En liten tids
ensam cell i San Quentin skulle snart komma dem att
omvända sig och dyrka anden i stället.

Men för att nu återkomma till min upplefvelse i
Oppen-heimers cell. Hans kropp såg ut, som om han länge
varit död och skrumpnad af ökenhetta. Huden hade
samma färg som torr gyttja. Hans skarpa, gulgråa ögon
tycktes vara det enda hos honom, som lefde. De voro
aldrig stilla. Han låg på ryggen, och ögonen irrade hit
och dit; de följde flugorna, som surrade i den skumma
luften of vanför honom. Jag lade också märke till ett
ärr strax ofvanför hans högra armbåge och ett annat ärr
på hans högra vrist.

Efter en stund gäspade han, vände sig om på sidan och
undersökte ett elakartadt sår strax öfver höften. Han
började rengöra och förbinda det på det enkla sätt, som
står fångarna i ensam cell till buds. Jag såg, att såret
var ett sådant, som man får i tvångströjan. I skrifvande
stund har jag hundra ärr på min kropp efter
tvångströjan.

Sedan lade Oppenheimer sig åter på rygg, tog varsamt
en af sina framtänder i öfverkäken — en ögontand —
mellan tummen och pekfingret och rörde den tankfullt
fram och tillbaka. Han gäspade åter, sträckte på
armarna, vände sig på sidan och knackade till Ed Morrell.

Jag förstod naturligtvis hvad han knackade.

»Trodde just, att du skulle vara vaken», knackade
Oppenheimer. »Hur är det med professorn?»

Otydligt och på afstånd hörde jag nu Morrell svara,
att de hade satt på mig tvångströjan för en timme sedan
och att jag som vanligt var alldeles dof för alla
knack-samtal.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 04:18:01 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tvangstroj/0332.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free