- Project Runeberg -  Tvångströjan /
331

(1916) Author: Jack London Translator: Ernst Lundquist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tjugonde kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

en liten jurymän, som röstade emot mig i Oakland den
där gången, då jag fick mina femtio år. Och en dag
kom jag under fund med, att jag hade glömt hans namn.
Ja, gosse lilla, här låg jag i vecktal och grubblade på
det. Men att jag inte kunde gräfva fram det ur mitt
minne, var ju intet bevis på, att det inte fanns där.
Det var förlagdt, det är alltsammans. Och här är
beviset på det: en dag, då jag inte ens tänkte på det,
hoppade det direkt från min hjärna ner på min
tungspets. ’Stacy’, sade jag alldeles högt, ’Joseph Stacy!’ Det
var rätt. — Förstår du mig?

Du säger inte annat om de där ärren än hvad
tusentals människor veta. Jag vet inte, hvarifrån du har hört
det. Det vet du väl inte själf. Det är inte därpå det
beror. Men att du berättar för mig hvad många veta, det
kan du inte öfvertyga mig med. Du måste tala om för
mig mycket mer än så för att få mig att svälja dina
andra historier.»

Hamiltons lag angående njugghet vid bedömande af
bevis! Denne fånge, som växt upp i fattigkvarteren, var
så vetenskapligt anlagd af naturen, att han hade
upptäckt Hamiltons lag och tillämpade den strängt.

Men ändå — och det är det bästa af alltsammans —
Jake Oppenheimer var ärlig i diskussionen. Samma kväll,
då jag höll på att lura af, kallade han på mig med den
vanliga signalen.

»Hör nu, professor, du sa’, att du såg mig runka på
min lösa tand. Det slår mig på fingrarna. Det är det
enda jag inte på något sätt kan fundera ut hur du kan
veta. Det är bara tre dagar sedan den lossnade, och jag
har inte sagt en halfdragen ande om det till någon
kristen själ.»

==========


<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 04:27:55 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tvangstroj/0335.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free