- Project Runeberg -  Tvångströjan /
342

(1916) Author: Jack London Translator: Ernst Lundquist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tjuguförsta kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

342

nes ögon lockade mig, och hennes armar fjättrade mig,
och hennes slingrande lemmar och hennes hjärta, som
klappade mot mitt, höllo mig tillbaka från min längtans
mål, mitt mannadåd — att fånga och döda Sabeltand.

En gång var jag Ushu, bågskytten. Jag minns det
så väl. Ty jag hade förirrat mig från mitt eget folk i
de stora skogarna, tills jag kom ut på slätten och
betesmarkerna och blef infångad af ett främmande folk, men
besläktadt, ty deras hy var hvit, deras hår gult och deras
språk icke så olikt mitt. Ocli hon var Igar, och jag
lockade henne, då jag sjöng i skymningen, ty hon var
bestämd till släktmoder, och hon var groflemmad och
hög-barmad, och hon kunde ej annat än känna sig dragen
till en muskulös och bredbröstad man, som sjöng om sin
tapperhet i att döda män och skaffa föda och sålunda
löfvade underhåll och skydd till henne i hennes svaghet,
medan hon blef mor till en afkomma, som skulle skaffa
föda och lefva efter henne.

Och dessa människor kände ej till mitt folks visdom,
ty de fångade sitt villebråd i gropar och snaror, och i
strid nyttjade de klubbor och stenslungor och förstodo
sig ej på de snabbflygande pilarna med skåror i ändan
för att passa in i den hårdt spända strängen af
rådjurs-senor, som blef slak, då den släpptes loss från den i
midten böjda askbågens sprint.

Och medan jag sjöng i skymningen, skrattade de
främmande männen. Och endast hon, Igar, trodde på mig.
Jag tog henne med mig ensam på jakten, där hjorten
sökte sig fram till källan. Och min båge klingade och
sjöng under lof verket, och den sårade hjorten föll, och
dess varma kött smakade oss väl, och hon var min där
vid källan.

Och för Igars skull stannade jag kvar hos de främ-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 04:27:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tvangstroj/0346.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free