- Project Runeberg -  Tvångströjan /
343

(1916) Author: Jack London Translator: Ernst Lundquist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tjuguförsta kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

343

mande männen. Och jag lärde dem att göra bågar af det
röda och välluktande träet, som liknade ceder. Och jag
lärde dem att hålla bägge ögonen öppna och att sikta
med det vänstra ögat och att göra trubbiga pilar för
smådjur och spetsiga pilar af ben för fiskarna i det klara
vattnet och att slipa piludden af lava för hjorten och
den vilda hästen, elgen och den gamle Sabeltanden. Men
de skrattade åt den slipade stenen, tills jag sköt en elg
tvärsigenom kroppen, så att den slipade stenudden stack
ut på andra sidan och det fjädrade pilskaftet
genomborrade dess inälfvor, och då klappade hela stammen
händerna.

Jag var Ushu, bågskytten, och Igar var min kvinna
och kamrat. Vi skrattade i solskenet om morgonen, då
våra barn, gula som humlor, sprattlade och rullade i
senapsörterna, och om natten låg hon i mina armar och
älskade mig och sökte öfvertala mig att, på grund af
min skicklighet att fasonera trä och slipa piluddar,
stanna kvar i lägret och låta de andra männen bära
till mig kött från den farliga jakten. Och jag lydde
henne och blef fet och andfådd, och under de långa
nätterna, då jag ej kunde sofva, låg jag och grämde mig
öfver, att den främmande stammens män buro till mig
kött till lön för min skicklighet, men skrattade åt min
fetma och olust för att jaga och slåss.

Och på min ålderdom, då våra söner voro manbara
och våra döttrar voro mödrar och de mörka, flatpanniga,
krushåriga männen kommo söderifrån och kastade sig
öfver oss som hafvets vågor och vi flydde för dem till
bergssluttningarna, gjorde Igar som mina andra hustrur
både förut och långt efteråt, hon omslingrade mig med
armar och ben, och utan att se något af mina
fjärrsyner bemödade hon sig att hålla mig undan från striden.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 04:18:01 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tvangstroj/0347.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free