- Project Runeberg -  Tvångströjan /
344

(1916) Author: Jack London Translator: Ernst Lundquist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tjuguförsta kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

344

Och jag slet mig ifrån henne, fet och andfådd, medan
hon grät öfver, att jag ej längre älskade henne, och jag
gick ut till nattstrider och morgonstrider, där vi under
bågsträngarnas hvin och de fjädrade, hvassuddiga
pilarnas klang visade de krushåriga, hur man dödar, och lärde
dem stridsklokhet och stridsmod.

Och då jag stupade där mot slutet af drabbningen,
sjöngo de dödssånger öfver mig, och dessa sånger hade
ord, som jag själf hade diktat på den tiden, då jag var
Ushu, bågskytten, och min hustru Igar förgäfves sökte
hindra mig att gå ut i strid.

En gång — Gud vet när, men nog var det på den
fjärran tid, då mänskligheten var ung — bodde vi nära
stora kärr, där bergen sträckte sig ända ner till den
breda, trögt flytande floden och där våra kvinnor
samlade bär och rötter, och där funnos hjordar af hjortar,
vilda hästar, antiloper och älgar, som vi män dödade med
pilar eller fångade i gropar eller bergshålor. Ur floden
drogo vi upp fisk i nät, som kvinnorna flätat af de
unga trädens fibrer.

Jag var en man, ifrig och nyfiken som antilopen, då
vi narrade den med vajande gräsruggar, där vi lågo
gömda inne i gräset, där det var som tätast. Det vilda
riset växte i kärret, det stack upp ur vattnet invid
rännilarnas bräddar. Hvarje morgon väckte koltrastarna oss
med sitt snatter, då de lämnade sin nattkvist för att flyga
till kärret. Och under den långa skymningen fylldes
luften af deras larm, då de återvände till sin nattkvist.
Det var vid den tiden, då riset mognade. Och där
funnos änder också, och änder och koltrastar åto sig feta på
det mogna riset, som halft spruckit ut i solskenet.

Som jag alltid var rastlös och vetgirig och alltid
undrade hvad som låg bakom bergen och kärren och i dyn

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 04:18:01 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tvangstroj/0348.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free