- Project Runeberg -  Tvångströjan /
348

(1916) Author: Jack London Translator: Ernst Lundquist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tjuguförsta kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

348

por, där de hade funnit honom. Hans hufvud var
alldeles krossadt, och som honung på en omkullstörtad
bikupa rann hans hjärna ut på marken. Hans mor strödde
träaska på sitt hufvud och svärtade sitt ansikte. Hans
far skar af halfva fingrarna på den ena handen till
tecken af sorg. Och alla kvinnorna, i synnerhet de unga
och ogifta, skreko fula namn efter mig, och de äldre
skakade på sina kloka hufvuden och mumlade, att
hvarken deras fäder eller fäders fäder hade betett sig så
dåraktigt. Hästkött var godt att äta, ungföl voro möra för
gamla tänder, men endast en dåre kunde ge sig i
brottning med en vild häst utom då den var genomborrad af
en pil eller då den sprattlade på den hvassa piken midt
i en grop.

Och Selpa grälade mig till sömns, och på morgonen
väckte hon mig med sitt käx, talade alltjämt vidt och
bredt om min galenskap och om hennes och våra barns
anspråk på mig, tills jag slutligen tröttnade och af stod
från hvad jag sett i fjärran och sade, att jag aldrig
mera skulle tänka på att bestiga den vilda hästen och
flyga med dess fötters snabbhet och vindens fart öfver
sandfälten och grässlätterna.

Och under alia år upphörde man aldrig att tala vid
lägereldarna om min dårskap. Men just detta blef
källan till min hämnd, ty drömmen ville inte dö, och
barnen, som hörde skrattet och hånet, drömde om samma
dröm, så att det till sist blef Othar, min förstfödde,
som själf endast en half vuxen gosse, gick en vildhäst
trött, kastade sig upp på dess rygg och flög bort med
honom i allas vår åsyn med vindens fart. För att täfla
med honom började sedan alla männen snärja och kufva
vilda hästar. Många hästar ströko med och äfven några
män, men jag fick upplefva den dagen, då till och med

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 04:18:01 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tvangstroj/0352.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free