- Project Runeberg -  Tvångströjan /
351

(1916) Author: Jack London Translator: Ernst Lundquist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tjuguförsta kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

351

ket få kvar af våra kvinnor, och då inledde
trubbnäsorna underhandlingar. De sade oss, att vi voro ett
kraftigt släkte och att våra kvinnor voro mödrar till
män, och att om vi ville låta dem få våra kvinnor, skulle
de lämna oss i fred i dalen, och kvinnor kunde vi få
från dalarna i söder.

Men Nuhila sade nej. Och de andra kvinnorna sade
nej. Och vi hånade trubbnäsorna och frågade, om de
voro trötta på att strida. Sedan voro vi som halfdöda,
och vi voro så svaga, att det fanns föga stridskraft kvar
hos oss. Ännu ett angrepp på vallen skulle göra slut
på oss. Det visste vi. Våra kvinnor visste det. Och
Nuhila sade, att vi kunde göra slut på det först och
öfverlista trubbnäsorna. Däri instämde alla våra
kvinnor. Och medan trubbnäsorna förberedde sig till
angreppet, som skulle bli det sista, dödade vi våra
kvinnor på vallen. Nuhila älskade mig och böjde sig fram
för att ta emot min svärdstöt. Och af kärlek till
stammen och stamförvanterna dödade vi män hvarandra, tills
endast Horda och jag lefde kvar efter det röda
blodbadet. Horda var äldre än jag, och jag böjde mig fram
mot hans svärdstöt. Men jag dog ej genast. Jag var
den siste af Bergets söner, ty jag såg Horda falla på
sitt svärd och dö på fläcken. Och då jag drog mina
sista andetag, redan med de anstormande trubbnäsornas
rop i mina öron, var jag glad öfver, att trubbnäsorna
ej skulle ha några af våra söner att låta våra kvinnor
fostra.

Jag vet ej, när den tiden var, då jag var Bergets
son och vi dogo i den trånga dalen, där vi hade slagit
Risets och Hirsens söner. Jag vet endast, att det var
flera hundra år innan det ändlösa tåget af oss Bergets
söner anlände till Indien och att det var långt innan jag

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 04:18:01 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tvangstroj/0355.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free