- Project Runeberg -  Tvångströjan /
354

(1916) Author: Jack London Translator: Ernst Lundquist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tjuguförsta kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

354

söderut, hvarunder vi förenade oss ined Skogens söner
och lärde dem våra totem och våra sagor.

Ja, och hvem var Ivashyapa, hvem var Pururavas om
icke vår halte mästersmed, vår järnhamrare, som vi fört
med oss på våra vandringar och som döpts om och dyrkats
af dem, som ho i söder och öster, Polens och Elddonets
söner?

Men detta skulle föra mig för långt, ehuru jag gärna
skulle vilja berätta om den trebladiga Lifvets ört,
hvar-rned Sigmund väckte Sinfloti till lif igen. Ty detta är
just Indiens somaplanta, kung Arthurs heliga gral. . .
men nog om detta.

Men ändå, då jag lugnt tänker på detta, kommer jag
till den slutsatsen, att det högsta i lifvet, i alla lif, för
mig och för alla män, har varit kvinnan, är kvinnan och
kommer att bli kvinnan, så länge stjärnorna vandra på
himlen och allt i rymden är stadt i evig växling. För
mer än vårt arbete och våra sträfvanden,
uppfinningsförmågans och fantasiens lek, strid och st järnskådande
och mysterier — för mer än allt annat är kvinnan.

Fastän hon har sjungit falska sånger för mig och
hållit mina fötter kvar på marken och alltid tvingat mina
st järnirrande ögon att blicka tillbaka på henne, har hon,
lifsbevarerskan, jordens moder, skänkt mig mina rika
dagar och nätter och år. Äfven mysteriet har jag tänkt
mig i hennes form, och under min kartläggning af
stjärnorna har jag anbragt hennes bild på himlen.

All min sträfvan, alla mina planer ledde till henne,
alla mina fjärrsyner sågo henne som mål. Då jag
uppfann barken och käppen att gnida eld med, var det för
hennes skull. Det var för hennes skull, fastän jag inte
visste det, som jag satte ner piken i gropen att fånga
Sabeltand på, tamde hästen, dödade mammutdjuret och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 04:18:01 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tvangstroj/0358.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free