- Project Runeberg -  Tvångströjan /
355

(1916) Author: Jack London Translator: Ernst Lundquist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tjuguförsta kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

355

dref mina renar söderut undan för isen. För hennes skull
skördade jag det vilda riset, sådde bjugg, hvete och korn.

För hennes skull och hennes blifvande afkomma har
jag dött i trädtoppar och utstått långa belägringar i
grottor och på lervallar. För hennes skull utplanterade
jag de tolf tecknen på himlen. Det var henne jag
dyrkade, då jag knäföll för de tio nefritstenarna och
tillbad dem som dräktighetsmånader.

Alltid har kvinnan tryckt sig tätt intill jorden som
rapphönan, då hon värmer sina ungar, alltid har min
lust att irra omkring lockat mig upp på strålande vägar,
och alltid ha mina stjärnvägar fört mig tillbaka till
henne, den eviga, kvinnan, den enda kvinnan, af hvars
famn jag hade ett sådant behof, att jag glömde
stjärnorna, då jag omslöts af den.

För hennes skull utförde jag odysséer, klättrade
uppför berg, drog genom öknar; för hennes skull anförde jag
jakten och gick främst i striden; och för hennes skull
och till henne sjöng jag mina sånger om hvad jag
utfört. Alla lifvets extaser och njutningens hänförelser ha

kommit mig till del genom henne. Och här, då allt är
slut, kan jag säga, att jag ej känt någon ljufvare,
djupare, vanvettigare sällhet öfver att vara till än då jag
fick drunkna i hennes hårs doftande glans och
glömskerus.

Ännu ett ord. Jag kommer ihåg Dorothy härom
dagen, då jag ännu föreläste agronomi för unga
bondestudenter. Hon var elfva år gammal. Hennes far dekanus
vid högskolan. Hon var på en gång barn och kvinna,

och hon trodde, att hon älskade mig. Och jag smålog

för mig själf, ty mitt hjärta var oberördt och låg för
ankar på annat håll.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 04:27:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tvangstroj/0359.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free