Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tjuguförsta kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
356
Men ömt var mitt småleende, ty i barnets ögon såg jag
den eviga kvinnan, alla tiders och alla
skönhetsuppen-barelsers kvinna. I hennes ögon såg jag min makas ögon
från djungeln och trädtoppen, från grottan och lägret.
I hennes ögon såg jag Igars ögon, då jag var
bågskytten Ushu, Arungas ögon, då jag var risskördaren, Selpas
ögon, då jag drömde om att tämja hingsten, Nuliilas
ögon — hon, som böjde sig fram mot min svärdstöt. Ja,
det fanns något i hennes ögon, som gjorde henne till
Lei-Lei, som jag öfvergaf med ett skratt på mina
läppar, till prinsessan Om, i fyrtio år min tiggarhustru
på vägar och stigar, till Philippa, för hvars skull jag
stupade i duell i gamla Frankrike, till min mor, då jag
var gossen Jesse på Bergängarna inom skyddsvallen af
våra fyrtio stora vagnar.
Hon var ett kvinnobarn, men hon var dotter till alla
kvinnor liksom hennes mor före henne, och hon var mor
till alla kvinnor, soni skulle komma efter henne. Hon var
Sar, sädgudinnan. Hon var Isthar, som besegrade
döden. Hon var Sheba och Cleopatra, hon var Esther och
Herodias. Hon var madonnan Maria och Maria
Magdalena och Maria, Marthas syster, och hon var också
Martha. Och hon var Brynhilda och Guinevra, Isolde
och Julia, Héloise och Nicolette. Ja, hon var Eva, hon
var Lilith, hon var Astarte. Hon var elfva år gammal,
och hon var alla kvinnor, som hade varit, och alla
kvinnor, som skulle komma.
Nu sitter jag i min cell, medan flugorna surra i
sommareftermiddagens dåsighet och jag vet, att min tid är
kort. Snart skola de kläda på mig skjortan utau
krage .. . Men tyst, mitt hjärta. Anden är odödlig. Efter
mörkret skall jag lefva upp igen, och det skall finnas
kvinnor. Framtiden förvarar åt mig de små kvinnorna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
