Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tjuguandra kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
361
ten-förfalskaren, lismaren. pultronen, spionen, kommit
tillbaka på grund af en ny förfalskning. Man
påminner sig kanske, att det var Cecil Winwood, som kokade
ihop den snygga historien, att jag hade ändrat gömställe
för den obefintliga dynamiten, och som var skulden till
de fem år jag då hade tillbragt i ensam cell.
Jag beslöt att döda Cecil Winwood. Ser ni, Morrell
var borta, och Oppenheimer hade ända till det
rymnings-försök, som blef hans slut, iakttagit tystnad.
Ensamcellen hade blifvit enformig för mig. Jag måste göra
någonting. Jag tänkte mig tillbaka till den tiden, då jag
var Adam Strang och hade tåligt rufvat på hämnd i
fyrtio år. Hvad han hade gjort, kunde jag också göra,
om jag en gång kom åt att strypa Cecil Winwood.
Ingen kan begära, att jag skall yppa, hur jag kom
öfver de fyra nålarna. Det var små brodérnålar. Hur
utmärglad min kropp än var, måste jag såga af fyra
järnstänger, hvar och en på två ställen, för att åstadkomma
en öppning, hvarigenom jag kunde tränga mig ut. Jag
gjorde det. Jag nötte ut en nål på hvarje stång. Det
var två filningar på hvarje stång, och hvarje filning tog
en månad. Det skulle alltså ha tagit åtta månader för
mig att komma ut. Olyckligtvis bröt jag af min sista
nål på den sista järnstången, och jag måste vänta i tre
månader, innan jag kunde få en annan nål. Men jag
fick den, och jag kom ut.
Jag är mycket ledsen öfver, att jag inte kom åt Cecil
Winwood. Jag hade räknat rätt i allting utom en sak.
Den säkra utsikten att träffa på Winwood skulle vara i
matsalen middagsdags. Jag väntade alltså, tills
Pann-kaksansiktet Jones, den sömnige fångknekten, skulle börja
sin vakt klockan tolf. Vid den tiden var jag den ende
invånaren i sträffcellerna, så att Pannkaksansiktet Jones
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
