- Project Runeberg -  Tvångströjan /
364

(1916) Author: Jack London Translator: Ernst Lundquist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tjuguandra kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

364

med om dödsvakten öfver Jake. Han är en gammal
soldat. Han tuggar ständigt tobak och det på ett osnyggt
sätt, ty hans gråa skägg och mustascher äro fläckvis gula.
Han är änkling med fjorton lefvande barn, alla gifta,
och är farfar eller morfar till trettioett lefvande
barnbarn och farfars far till fyra småttingar, alla flickor.
Det var som att dra ut tänder att locka af honom dessa
upplysningar. Han är en konstig gammal stofil, mycket
klent utrustad på hufvudets vägnar. Det är väl därför
han har lefvat så länge och gifvit upphof till en så
talrik afkomina. Hans själ måste ha stelnat för trettio år
sedan. Ingen af hans idéer är af senare årtal. Till
mig säger han sällan något annat än ja och nej. Det är
inte därför att han är vresig. Han har inga tankar att
uttala. Jag kan inte tänka mig annat än att, då jag
lefver upp igen, en sådan tillvaro som hans skulle vara
en härlig vegetativ lif sform att hvila ut i, innan jag

åter börjar mina strof tåg bland stjärnorna.–––––

Men för att nu återgå till min berättelse måste jag
skrifva några rader för att skildra, hur oändligt skönt
det kändes att, sedan jag knuffats och sparkats uppför
den förfärliga trappan af Thurston och de andra
fängelseodjuren, åter befinna mig i min trånga cell. Där var en
sådan trygghet och ett sådant lugn. Det kändes som då
ett vilsekommet barn kommer hem igen. Jag älskade
dessa murar, som jag hade hatat så innerligt i fem år.
Allt hvad som hindrade de stora vidderna att kasta sig
öfver mig som ett vilddjur, var dessa mina präktiga,
solida väggar, som slöto sig så tätt om mig. Torgskräck
är en ohygglig åkomma. Jag har inte haft mycket
tillfälle att göra bekantskap med den, men af det lilla jag
vet om den drar jag den slutsatsen, att det är mycket
lättare att bli hängd.––––

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 04:18:01 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tvangstroj/0368.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free