- Project Runeberg -  Två unga hustrurs memoarer /
9

(1915) [MARC] [MARC] Author: Honoré de Balzac Translator: Oscar Heinrich Dumrath
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första delen - I

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

förödelse, jag kände: dörrarnas överstycken, som innehöllo
dyrbara tavlor, visa sina tomma fält, marmorprydnaderna
äro sönderslagna, spegelglasen borttagna. Förr var jag
rädd att gå uppför stora trappan och gå igenom dessa
stora, ensliga, höga salar; då jag begav mig till prinsessan,
gick jag en liten trappa, som fanns under stora trappans
valv och som leder till hennes toalettrums bakdörr.

Våningen, som består av en salong, en sängkammare
och det vackra kabinettet i rött och guld, som jag omtalat
för dig, upptager paviljongen åt Invalidhotellet. Hotellet
skiljes från boulevarden endast av en av klängväxter täckt
mur och av en präktig allé av träd, som blanda sitt yviga
lövverk med almarnas kronor på boulevarden. Vore inte
Invalidhotellets dom och grå massor, skulle man kunna tro
sig vara i en skog. Stilen i dessa tre rum och deras läge
tillkännager den gamla paradvåningen hos hertiginnorna
de Chaulieu, hertigarnas våning befinner sig i paviljongen
mitt emot, och båda paviljongerna åtskiljas vackert av två
corps de logis och fasadens paviljong, där de stora mörka
och tomma salarna, som Philippe visade mig, berövade sin
glans och sådana jag såg dem, då jag var barn, befinna sig.
Philippe antog en förtroendefull uppsyn, då han såg den
förvåning, som avtecknade sig i mitt ansikte. Kära vän, i det
här diplomatiska huset äro alla människor tystlåtna och
hemlighetsfulla. Han sade mig emellertid, att man väntade
en lag, som skall återge emigranterna vad deras gods vore
värda. Min far uppskjuter reparationen av sitt hotel tills
denna ersättning erhålles. Kungens arkitekt har beräknat
utgiften till trehundratusen livres. Detta förtroende hade
den verkan, att jag åter sjönk ned på soffan i min salong.
Vad sägs! I stället för att använda den summan till att
gifta bort mig, lät min far mig gå i ett kloster? Det var
den reflexion, som jag gjorde på tröskeln till detta hus.
Ack! Renée huru hade jag inte velat vila mitt huvud mot
din axel och huru tänkte jag mig inte tillbaka till de dagar,
då min farmor upplivade dessa båda rum! Men hon lever
endast i mitt hjärta, och du är i Maucombe, tvåhundra
lieues ifrån mig, ni, de enda väsen, som älska och älskat
mig. O, att den kära gamla med sin så ungdomliga blick
ändå ville vakna vid min röst. Huru skulle vi inte

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 04:28:09 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tvaunga/0013.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free