Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första delen - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
som en syster för er». — Hertiginnan sade detta med mild
stämma och ordnade min pensionärskrage. Hon
förtjusade mig. Vid trettioåtta års ålder är hon vacker som en
ängel; hon har mörkblå ögon, så skär och vit hy, att man
skulle kunna tro, att hon pudrar sig, en panna utan veck,
hänförande axlar och barm, rund och smal hals som din,
sällsynt vackra händer, vita som mjölk, och naglar, som
återspegla ljuset, så polerade äro de. Lillfingret skiljer sig
lätt från de andra fingrarna, och tummen är som svarvat
elfenben. Slutligen har hon fötter, som tävla med hennes
händer, fröken de Vandenesses spanska fötter. Då hon
är sådan vid fyrtio års ålder, skall hon ännu vara vacker
vid sextio år.
Jag svarade henne, min hind, såsom lydig flicka. Jag
var mot henne som hon varit mot mig, ja till och med
bättre; hennes skönhet besegrade mig och jag förlät henne,
att hon försummat mig; jag förstod, att en sådan kvinna
som hon varit fullt upptagen av sin roll som drottning.
Jag sade henne detta helt oförbehållsamt, som om jag
språkat med dig. Hon väntade sig måhända inte att höra
kärleksfulla ord från sin dotters mun. Den uppriktiga
hyllning, som min beundran ingav mig, rörde henne
oändligt; hennes sätt undergick en förändring och blev ännu
vänligare; hon tilltalade mig inte längre med ni. — »Du är
en snäll flicka, och jag hoppas, att vi skola bli vänner.» —
Dessa ord föreföllo mig beundransvärt naiva. Jag ville
inte visa henne, huru jag uppfattade dem, ty jag förstod
genast, att jag borde låta henne vara i den tron, att hon
var mycket klokare och spirituellare än hennes dotter. Jag
gjorde mig fördenskull helt oskuldsfull, och detta förtjusade
henne. Jag kysste flera gånger hennes händer, i det jag
förklarade, huru lycklig jag var över hennes sätt att
behandla mig, att jag kände mig hemmastadd, och anförtrodde
henne till och med min förskräckelse. Hon smålog, tog
mig om halsen för att draga mig till sig, och kysste mig med
ömhet på pannan. — »Kära barn», sade hon, »vi ha i dag
främmande till middagen; du tycker nog som jag, att det
är bäst att vänta till dess sömmerskan klätt dig, innan du gör
ditt inträde i sällskapslivet. Därför skall du, så snart du
hälsat på din far och din bror, gå upp till dig.» — Häri
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
