- Project Runeberg -  Två unga hustrurs memoarer /
19

(1915) [MARC] [MARC] Author: Honoré de Balzac Translator: Oscar Heinrich Dumrath
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första delen - II

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

19

intimt tillsammans. Betjäningen kommer endast då man
ringer. Förresten är min bror hela tiden borta, liksom också
min far. Min mor klär sig och träffas aldrig mellan tre och
fyra: klockan fyra tar hon sig en timmes promenad; hon
har mottagning från sex till sju, då hon inte är borta på
middag; se’n ägnas kvällen åt nöjen, teatern, baler,
konserter, visiter. Med ett ord, hon är så upptagen, att jag tror,
att hon inte en kvarts timme rår om sig själv. Hon måste
tillbringa en ansenlig tid vid sin morgontoalett, ty hon är
gudomlig vid frukosten, som serveras mellan elva och tolv.
Jag börjar förstå det buller, som höres från hennes våning;
först tager hon ett nästan kallt bad och dricker en kopp
kallt kaffe med grädde, därpå klär hon sig; hon stiger
aldrig upp före klockan nio, utom vid ovanliga tillfällen; om
sommaren gör hon på morgonen en ridtur. Klockan tre
tar hon emot den där unge mannen, som jag ännu inte fått
se. Detta är vårt familjeliv. Vi träffa varandra vid
frukosten och middagen; men jag är ofta ensam med min mor
vid dessa måltider. Jag spår, att jag ändå oftare får spisa
middag ensam uppe hos mig tillsammans med miss
Griffith, liksom min farmor gjorde. Min mor är ofta borta
till middagen. Jag förvånar mig inte längre över den
ringa omsorg, min familj visar mig. Kära vän, i Paris
fordras hjältemod till att älska dem, som äro oss närmast,
ty vi äro inte ofta tillsammans med oss själva. Huru lätt
glömmer man inte de frånvarande i denna stad! Och ännu
har jag inte satt min fot utomhus, jag vet ingenting,
jag väntar, att jag skall bli kvitt min enfaldiga
godtrogenhet, att min klädsel och min uppsyn skola överensstämma
med denna sällskapsvärld, vars liv förvånar mig, fast jag
endast på avstånd hör dess buller. Ännu har jag inte varit
ute längre än i trädgården. Om några dagar börja
italienarna sjunga. Min mor har en loge. Jag är alldeles
tokig av längtan att få höra den italienska musiken och se en
fransk opera. Jag börjar bryta med klostervanorna för
att antaga det världsliga livets. Jag skriver i afton till
dig ända till dess jag lägger mig, vilket jag numer inte gör
förrän klockan tio eller den timme, då min mor far bort,
om hon inte far på teatern. Det finnes tolv teatrar i Paris.
Jag är groft okunnig och läser mycket, men utan urskill-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 04:28:09 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tvaunga/0023.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free